12:01 | maj 1, 2009
Bloggkrönikörerna
Eftersom vi hade massa problem med tekniken tidigare så har vi idag publicerat tre nya krönikor i bloggen ”Bloggkrönikörerna” som du hittar under fliken ”Bloggar” i menyfältet uppe till vänster. Idag hittar du Regina Lund, Hanna Hedlund och Killpanelen där så glöm inte att gå in där och titta.
Kram.
00:24 | maj 1, 2009
Syskonkärlek
William och Mio är helt kära i Liv. De vill hålla henne och pussa på henne hela tiden, hjälpa byta blöja, bada henne och klä henne. William paxade att få välja kläder till henne imorgon :-). Nu börjar mjölken rinna till och hennes huvudstorlek ligger i lä mot dessa vulgärsprängfyllda mjölkhangarer, har nog mjölk till ett mindre u-land :-).
Har försökt att sova mycket på dagen för hon håller samma dygnsrytm som hon hade i magen, så fort jag ska lägga mig för kvällen så piggnar hon till. Går fortfarande runt som en Zombie, men det är klart man är trött och har ont i kroppen efter en förlossning och nu kommer de ”härliga” ammningshormonerna också. Vilken fest.
Nu ska jag stjäla tillbaka min lilla fis från Peter och lukta henne i nacken. Får aldrig nog. Kan ligga i timmar och studera henne, kan nog varenda litet veck och prick på hennes kropp. Hon är otroligt lik Mio när han var bebis.
Peter och pojkarna var iväg och tittade på majbrasan och fyrverkerierna ikväll.
Sov gott min vän och hoppas du har haft en fin dag och valborgsfirande.
All kärlek.
15:04 | april 30, 2009
Den största gåvan
Äntligen!!! Hon är den vackraste lilla flicka jag sett. Hon doftar himmel, ser ut som en ängel och är så snäll, så snäll. Just nu ligger hon på Peters bröst och sover. Hon gillar att sova hela dagen och ligga och plira och prata natten lång :-).
Vi kom hem igår, efter en natt på BB. Jag blev ju som du vet igångsatt i tisdags förmiddag. Värkarna startade långsamt och jag orkade och hann med att blogga (till många arga typers förskräckelse, vilket jag inte kan förstå med tanke på att det var flera timmar innan det vag dags!) flamsa och tramsa med Peter så barnmorskan sa att detta barn kommer att skrattas till världen.
Efter mitt sista inlägg till dig var allt fortfarande frid och fröjd, snälla värkar med några minuters mellanrum, men sedan satte det igång. Fy sjutton, jag hade riktig dödsångest. Hade glömt bort hur fruktansvärt ont det gör. Jag bara skrek, och andades in lustgas som en galning, vilket jag förövrigt inte alls tycker hjälper eller är bra. Den fick mig bara att börja gråta och bli konstig i huvudet. Barnmorskorna var fantastiska. Lugna och stöttande. Den stora hjälten i det hela var såklart min älskade Peter som var ett starkt underbart stöd. Jag hängde och kravlade mig fast på honom och han klappade på mig och pratade lugnt. Narkosläkaren var upptagen på annat håll så jag låg i över en timme med de värsta värkarna jag någonsin upplevt och var nästan helt öppen. Jag fick inte epidural för det skulle ta för lång tid innan den hann verka, så istället fick jag Spinalbedövning som verkade med en gång. Efter en liten stund kom krystverkarna och på 18 minuter var hon ute. Det gick hur bra som helst.
Klockan 18.40 kom hon till världen, 3785 gr och 51cm lång. Hon har alldeles svart hår, skrattgropar och en liten hakgrop, lite konstig, men såklart världens finaste näsa, en liten rosa putmun och tjocka goa kinder. Ser lite ut som en eskimå. Och hon har jättelånga fingrar och tår, det anade vi att hon skulle få, med tanke på mina och Peters E.T-lemmar .-).
Idag kommer pojkarna hem och ska få träffa sin lillasyster för första gången. Det ska bli så kul.
Tänk att man kan älska någon så oerhört starkt och mycket som man bara har känt i snart två dagar. Jag älskar detta underbara mirakel, denna vackra gåva av hela mitt hjärta. Och hon heter Liv.
14:03 | april 28, 2009
Väntan
Nu har vattnet gått. Har precis varit ute på en promenad och nu börjar värkarna komma igång. Jag och Peter sitter som vanligt och flamsar och tar sjuka bilder. Just nu sitter Peter med en jätte binda på huvudet. Allt är som vanligt med andra ord.
Tack för alla uppmuntrande hälsningar.
Kram.