02:13 | november 15, 2018
Snart sista chansen
I samarbete med Yves Rocher
God morgon min vän. Har vaknat helt fel tid igen. Alla sover men jag är vaken…
… Då är det perfekt att skriva till dig.
Vill påminna dig om att det bara är några dagar kvar till sista dagen att beställa den fina adventskalendern från Yves Rocher.
En påse med full size-produkt att öppna varje dag. Massor av favoriter. En riktigt glad adventskalender 🙂 Bara härliga och naturliga produkter för kroppen, smink och annat.
Så passa på att beställa den nu. Den kostar 799kr.
Men jag ger dig en unik kod idag så du får 100kr rabatt på din order.
Uppge bara rabattkoden HANNAH100 så betalar du 699kr istället.
Adventskalendern har ett värde av hela 2112kr!
En fin present till dig själv, din mamma, svärmor eller en vän du håller kär.
Beställ HÄR!
Kram ♥️
17:28 | november 13, 2018
Färgglatt
God kväll min vän. Klockan är strax efter 22 och jag ligger i sängen redo för att snart försöka sova.
Men först vill jag skriva några rader till dig 🙂
Idag har varit en lugn dag. Jag har varit på hotellet och på eftermiddagen mötte jag upp mamma och teamet för att planera inför morgondagens besök på barnhemmen och buffelfarmen.
Vi bor på ett litet hotell i en gränd mitt i myllret av olika små butiker och restauranger. Så mycket härliga färger, liv och rörelse.
Mammas kollega Charlotte och jag strosar runt i gränderna.
Du anar min glädje va 🙂 Pumlor! Vackra handmålade pumlor i mängder. Julgalningen i mig vaknade direkt. Magiskt.
Mamma, jag och Charlotte åt en sen middag och drack värmande te i den småkyliga kvällen här i Kathmandu. Ett mysigt avslut på dagen.
Kramar ♥️
03:44 | november 13, 2018
Hisnande höjder
God morgon vacker. Hoppas du mår bra.
Jag ligger på hotellrummet och vilar. Jag känner att jag inte kan följa med upp i bergen idag. Fick höra att vägarna är smala och slingriga och stup längs med sidan. Vi åkte med en mindre jeep från flygplatsen och den var för stor för dom vägarna så du kan ju bara tänka hur smala ”stigar” det måste vara.
Nej, där tog min vidriga höjdskräck över. Trots att jag skulle blunda hela vägen så känner jag i en sugande rädsla i varenda del av kroppen. Jag stannar här 🙂
Missar säkert en magisk natur och hisnande vyer men jag får titta på bilderna som dom andra tar. Det är inget barnhem som ska besökas utan mer bara en liten turisttripp så det känns ok.
Igår när vi kom fram så träffade vi samarbetspartnerna för barnhemmen här.
Vi åt middag och alla flickor och pojkar från hemmen var också med oss och åt.
Hej då Calcutta! Redo för Nepal.
Jag verkligen gillar Nepal. Känns gladare och inte lika mörkt som i Indien. Renare gator och inte skräp och sopor överallt. Men dessvärre så är misären lika stor här som Indien. Mycket värre faktiskt när det kommer till Trafficking. Fruktansvärt.
Många av flickorna på hemmet här är räddade från Trafficking. Kvinnor, flickor, mammor och bebisar.
Några av dom vi träffade igår och åt middag med.
Charlotte och jag.
Här är det så mycket kallare. Har bara ett par långbyxor och denna tjocktröja så jag får nog bege mig ut i gränderna här och hitta en jacka idag.
Finns små butiker överallt med vandrarutrustning, täckjackor, raggsockor och mössor för alla som ska upp i Himalaya.
Vore det inte för min höjdskräck så hade jag älskat att bege mig upp i bergen här. Kanske nångång övervinner jag min rädsla.
All Kärlek ♥️
03:22 | november 12, 2018
Mot Nepal
Hej min vän. Hoppas du har haft en fin helg och att veckan börjat bra.
Jag har även idag vaknat lite tidigare än jag borde men det är bara bra för då kan jag passa på skriva till dig. Måste lämna tillbaka wi-fi-dosan idag. Känner mig som Gollum/Smeagól och håller i den hårt… My Prrrecious.
Om ett par timmar far vi vidare till Nepal.
Där ska vi inviga ett flickhem, besöka ett pojkhem samt deras buffelfarm. Upp i bergen ska vi också. Bara tanken gör att det pirrar i benen. Jag och min höjdskräck.
Igår var sista dagen på flickcentret. Många kramar blev det innan vi lämnade men vi ses snart igen.
Åker tillbaka nästa år hoppas jag och då får även en eller två av mina barn följa med dit.
Ska sammanfatta allt i ett inlägg till dig snart. Berätta om behoven, hur man blir fadder samt om man vill vara med och bidra. Hit kommer pengarna fram om du kan vara med och skänka till något specifikt och få tackkort från barnen. Det känns alltid bättre och mer på riktigt om man verkligen ser med egna ögon att man gjort en skillnad.
Barnen var med och gjorde fina målningar på muren nu när vi var där.
Centret ligger verkligen där som en pärla i slummen.
Så här ser det ut i byn på vägen dit. Lite mer grönska än inne i Kolkata men ändå så smutsigt och fattigt.
Den riktiga slummen har vi inte hunnit besöka denna gången. Men du kanske minns när jag var där sist. I bl a leprabyn. Huvva. Där vill man hämta varenda unge. Hoppas på mer faddrar så vi kan hjälpa fler barn och ge dom en framtid genom centret.
Mamma med sitt stora hjärta. Hon har varit med och startat över 60 barnhem. Det första startade hon i Mexico för 40 år sedan.
Godaste maten till lunch. Älskar indisk mat. Grönsaksrörorna, kryddorna, allt.
Det bjöds på godisätartävling, pyssel och fika för barnen från byn utanför.
Fullt hus hade vi.
Dags att kliva upp strax.
Ska skriva till mina barn där hemma först. Dom sover väl men när dom vaknar så är jag där i luren 🙂
Fasen vad jag har ångest. Trycker tillbaka den men kan inte låta bli att släppa fram den när jag är vaken ensam på nätterna. Vill bara skrika.
Så mycket skit och stök som väntar. På fredagkväll är jag tillbaka hemma igen, hinner träffa mina pojkar på lördagen och sen till Spanien och flickorna med det tidigaste flyget på söndagmorgon.
Men nu har jag några dagar kvar här och kan inte göra ett jota åt nåt annat.
Allt har sin tid.
All Kärlek ♥️
08:05 | november 11, 2018
Pyjamasfashion
God söndag min vän. Allt väl?
Vi for ut till centret tidigt imorse. Natten för dig 🙂 en heldag här väntar.
Har bara med mig långa klänningar och byxor så armar och ben är täckta. Indiens dresscode som gäller här.
Pyjamasmodet är ju bäst! 🙂
När vi kom imorse så uppträdde flickorna för oss och sen kom våra samarbetspartners från Hope Hospital hit och undersökningsdagen av ögon har börjat.
Gladaste underhållningen.
Det här är en av dom första flickorna, Nandini, som kom till oss. Innan detta center var byggt så bodde dom med föreståndarna för hemmet i en liten lägenhet. Hon har varit hos oss sen hon var liten. Idag kom hon och hälsade på och berättade om hur hennes liv blev räddat. Istället för att leva på gatan i fattigdom och misär blev hon räddad och är nu utbildad engelskalärare och har jobb och bostad.
Så häftigt att fått vara med på den resan och varit delaktig i hennes framtid.
Tårar av tacksamhet från en av flickorna ♥️
(Alla bilder som jag tar är godkända att lägga upp)
Nu slingrar sig kön lång med människor utifrån som har kommit hit för att få hjälp.
Nu är det dags för lunch. Alla som kommer hit bjuds också på mat.
Hörs snart igen.
Ha en fin dag ♥️