08:46 | september 21, 2017
Tack!
Hej min vackra vän. Vill börja dagen med att säga, Tack för att du finns! Jag älskar att skriva till dig, dela med mig av smått och stort, ytligt och djupt, glatt och trist. Vardagen och livet helt enkelt 🙂
Gillar att få gensvar, åsikter och få höra om dig och sitt liv. Du är värdefull. Glöm aldrig det.
Tack för att du vill vara med här hos mig på bloggen.
Fick dock höra att många läsare blir av med nya inlägg. Först kan dom se mitt inlägg men nästa gång man går in till mig här så är det borta?!
Berätta gärna om det hänt. Måste isåfall genast kontakta teknikkillarna som sköter detta.
Jag uppdaterar ju varje dag. Vill inte att du ska missa nåt eller tro att jag inte skriver till dig.
Har precis kommit hem efter att ha lämnat Liv, hennes kompis Ammi och Mio på skolan.
Ska äta en god frukost nu och sen ta tag i dagen.
Det är mycket förändringar som sker just nu. Inom ett par veckor kommer jag bl a börja jobba två dagar i veckan med missionsarbetet i kyrkan. Det ska bli spännande. Dra mitt strå till stacken för en bättre värld och liv för många barn.
Men just nu passar jag på att ta det lugnt och skönt. Eller så lugnt det går med allt som jag har för mig 🙂
Jag kommer genomgå en operation snart vilket innebär att jag måste ta det lugnt. Hade magbråck som barn och det spökar igen. Har man burit fyra barn så är det väl inte så konstigt att det går upp igen. Känner en molande smärta samt att det buktar ut illa vid mellangärdet. Känns som en konstant gallkramp. Huvva! Skönt att få det lagat.
Men nu till nåt gött. Mat!
Lagade en så god kycklingrätt igår. Kycklingrullader med fetaost, basilika och soltorkad tomatkräm.
Till det kokade jag vanligt ris samt råris och broccoli. Gjorde vanligt ris till barnen med de tyckte bättre om råriset. Bra va?!
HÄR! hittade jag receptet. Grymt middagstips till hela familjen.
Den här vildingen springer som aldrig förr på sitt nya gips. Så bra med den lilla skon också. Igår ville hon hoppa studsmatta men där gick min gräns. Ingen mer studsmatta.
Önskar dig en fin dag.
All Kärlek ❤️
10:36 | september 20, 2017
Helrenovering
Hej min vän. Hoppas du mår bra.
Här pågår helrenovering. Håller på att göra höstfint i hemmet. Alla barnens rum får sig ett lyft med nya sängkläder, bort med gamla leksaker och en allmän uppfräschning.
Williams rum ser ut som en ung mans rum nu och inte ett barns. Kanske vill han bjuda hem vänner oftare nu? Han har ledigt från skolan/internatet ca två helgen i månaden och då kommer han hem. Som tur är bor vi ju så nära så vi kan ses lite när vi vill och hans rum står alltid redo. Ikväll ska vi äta middag tillsammans. Längtar!
Vidas säng… som hon aldrig sover i.
Livs säng kommer också vara så här fint bäddad länge då hon inte heller sover där 🙂 Men vad gör det. Tycker det är mysigt att ha dom nära. Snart vill de väl knappt veta av en. Lite som med killarna. Man får passa på helt enkelt.
Jag är lite egoistisk där men jag tycker det är så vidrigt jobbigt att inte vara lika behövd längre. Barnen blir äldre och mer självständiga. Det gör lite ont faktiskt. Känns som de glider mig hur händerna.
Kan behöva en helrenovering jag också.
Känner mig helt urlakad efter olyckor och sjukhusbesök, Williams flytt och andra känslostormar.
Som en gåva från ovan damp denna trevliga inbjudan ner i brevlådan igår.
Höstens vackraste event på Eriksbergskliniken den 10 oktober hos bästa Karin och Sophie. Det ser jag framemot.
Kom du också vetja så kan vi mingla runt och mysa in oss och ta del och njuta av skönhetstips och behandlingar. En lyxig goodiebag är ju inte heller illa. Wow!
Glöm inte att OSA! Det är begränsat med platser.
Hoppas vi ses ❤️
16:26 | september 19, 2017
Lagning Pågår
Tack snälla Monica för de söta klisterbokstäverna till Vidas gips.
❤️
14:37 | september 19, 2017
Mitt lilla original
Hej vacker. Jag och Vida sitter på ortopeden och väntar på att foten ska bli undersökt. Innan dess var vi på röntgen.
Ett snabbt stopp utomhus blev det däremellan då larmet på sjukhuset gick och vi var tvungna att utrymma. Alla fick gå ut och vänta på att brandmännen kollade så att allt var okej.
Det var tydligen en lampa som exploderat. Ingen brand så vi fick gå in igen efter en stund.
Vi hade precis beställt mat och satt oss för att äta så vi fick fortsätta vår måltid utomhus 🙂
Lite av ett äventyr tyckte Vida.
Vida mitt lilla original har satt möbeltassar på kläderna och har på sig en hoodie som passade när hon var 1 år. Hon vill vara sig själv och klä sig som hon vill säger hon. Det är bra!
Det här måste vara min lyckodag utbrast hon när hon fick ett gult gips. Hennes favoritfärg. Hon hittar då det positiva i allt.
Hon fick även ett gips som hon får gå på. Bara det är ju lycka.
Nu kan hon t.o.m. springa. En gipssko som skyddar.
Nu ska vi fara hem.
Kram ❤️
16:57 | september 18, 2017
Är det inte den ena…
… så är det den andra.
När jag får frågan om jag vill ha fler barn så är svaret, NEJ.
Jag har fyra barn. Välsignad med fyra barn. Det är helt perfekt för mig. Men en av de största anledningarna till att jag inte vill ha fler barn är för jag klarar inte av mer oro.
Mitt psyke klarar helt enkelt inte av att vara orolig över ett till barn. För mig innebär fler barn mer ångest och oro. Har du barn så förstår du säkert.
Alla mina barn är friska och jag ber till Gud att det ska förbi så. Skulle jag få ett till barn så skulle jag bara gå och oroa mig över han/hon också. Över sjukdom, olyckor, ondska och hur världen som ska vara en trygg plats bara blir mörkare och mörkare.
Kärleken är så klart störst men älskar man någon så mycket som jag gör så går oron handihand.
Idag ringde de från skolan och sa att Liv ramlat ner från en klätterställning med huvud före. Svullen med blodsutgjutelse i huvudet, rödgråten och ynkapynka var hon när jag och Peter kom i ilfart till skolan. Det gick bra med hennes lilla huvud men innan vi visste så var ångesten enorm. Som en elefant stod på mitt bröst och fick mig att inte kunna andas.
Glass och saft gjorde och vila i mamma och pappas famn gjorde susen.
Vilda Vida ska till röntgen samt ortopeden imorgon. Kolla hur det ser ut och få nytt gips.
Ja, är det inte den ena så är det den andra 🙂
Skulle ju till Karin på Eriksbergskliniken idag men fick ställa in. Så Lennarts sitter dessvärre kvar där han suttit nu i flera år. Måste boka ny tid för att ta bort ”honom”.
Stigan, Stickan, rufs-Skabb njuter i solen.
Kram ❤️