22:04 | september 21, 2014
Farväl
God söndagkväll min vän. Hoppas att du har haft en fin helg.
Det är en tröst att vara här inne. Skönt att få skriva av sig och även veta hur många goda människor det finns. Som Du.
I helgen tog vi farväl av vår älskade Änglapojke Isak. Han fick den vackraste av begravningar. Så fylld av kärlek. Trots sorgen, den smärtsamma saknaden och alla tårar så genomsyrades hela dagen av kärlek. En varm och oändlig kärlek. Bara för Isak.
Med blommor i vitt och blått likt en sommaräng, levande ljus, en vit kista med en bild på Isak med hans snälla ögon som blickade ut över oss, musik och sång som berörde djupt i hjärtat och en kyrka full av vänner och familj som älskade Isak djupt tog vi farväl.
Under minnesstunden tittade vi alla på en film med massor av klipp från Isaks liv. Vi båda grät och skrattade. Mindes hans lyckliga skratt och busiga ögon.
Mio och Charlie tittade på den flera gånger.
Min syster och jag hade gjort så fina begravningsprogram. Vi satt i timmar och band guld- och sammetsband med ett guldhjärta på varje. Isak skulle gillat dem.
Finaste ❤️ Varje morgon tänder jag ett ljus här vid hans bild.
Det känns tomt och fortfarande overkligt. Gör ont och ångesten och sorgen kommer i hårda starka vågor och tar över hela min kropp. Men huset har varit fullt av familj hela helgen. Syster, pappa, svärmor, barn, hela vår stora familj 🙂
Nu är det söndag. Imorgon börjar en ny vecka och vardag. Alla återgår till sina liv. Känns så konstigt. Men vi finns så klart hela tiden för varandra. Särskilt för älskade syster.
Här hemma sover flickorna och jag och pojkarna ska bädda ner oss i soffan och kolla på film.
Var rädd om dig och krama om dina nära extra mycket. Ta vara på varje dag. Var tacksam och ge mycket kärlek. Det ska jag!
All Kärlek ❤️
21:28 | september 18, 2014
En himmelsk tröst
God kväll min vän. Hoppas att allt är väl med dig.
Jag ville bara berätta en fin sak. Något som gjorde mig glad och varm i hjärtat.
Jag berättade ju för dig att Isak gav oss ett tecken att han fanns hos oss genom att ge oss en himmel som brann.
Det vara samma kväll den dagen vi fick veta att han lämnat oss. Jag minns så väl att jag sa till William och Mio att det var Isak som genom de vackra färgerna som exploderade på himmelen gav oss tröst.
Jag lutade huvudet mot fönstret, tårarna rann och jag stod länge, länge och bara tittade. Jag tog en bild för att jag alltid ville minnas det och kunna ta fram och titta på. Tyvärr kan inte en bild återge den verkliga synen men det är alltid något.
Igår fick jag ett mail från en av mina läsare. Hon berättade att hon minns den kvällen för över tre veckor sedan och den brinnande himlen så väl. Hon hade själv blivit så fascinerad och gått ut och tagit flera bilder som jag fick.
Så vackert!
Det gjorde min känsla ännu starkare och när jag berättade det för min syster och visade bilderna så blev det en fin tröst även för henne.
❤️
21:34 | september 16, 2014
❤ ISAK ❤
Hej min vän, Har suttit med datorn i knät i över två timmar. Vet inte vad jag ska skiva. Det finns nämligen inga ord för den smärta och sorg som jag känner. Det finns bara tårar.
Tårar som aldrig tar slut. Tårar som talar om en svart, tung, smärtsam sorg och en saknad som är bortom mitt förstånd. En saknad som aldrig kommer att ha ett slut. En evig saknad. Jag kan inte förstå det!
Min syster har mist sitt barn. Lance, Tristan och Charlie har förlorat en bror. Vi har förlorat vår älskade Isak. På ett ögonblick, utan förvarning var han bara borta. För alltid.
Jag kommer av respekt för Isak, min syster och för vår familj inte skriva så mycket om det. Inte just nu i alla fall. Jag kan bara berätta om min sorg. Den gör så fruktansvärt ont.
Det är så märkligt. Tiden går framåt som alltid. Solen går upp och den går ner. Dagarna avlöser varandra. Allt borde ju stanna upp men barnen skrattar, solen skiner, regnet faller, folk går till jobbet, äter middagar, umgås och har en vardag. För så är det. Men mina dagar är fyllda av sorg, ångest, rädsla och tomhet. Sömnlösa nätter och mardrömmar. Men samtidigt så måste jag vara stark och ta hand om mina barn och min familj som finns här. Ta vara på varje dag, varje stund och ögonblick.
Tanken på att aldrig mer få krama om Isak, säga hur mycket jag älskar honom är så overklig. Jag kan inte acceptera än mindre förstå att jag aldrig mer kommer se honom här hemma hos oss. När han sitter på altanen med solen i ansiktet, med en kopp kaffe i handen och ett finurligt litet leende på läpparna.
Sista gången jag träffade honom så hade vi varit på stranden tillsammans hela dagen, jag kramade om honom hårt och sa att jag älskar honom, som jag alltid gjorde men jag klappade honom även på kinden och sa att han alltid kommer vara min lilla Isak.
Jag känner min systers smärta trots att jag aldrig kan förstå hur ont den gör. Att förlora ett barn är den största skräcken och det värsta någon kan vara med om. Ingen ska behöva uppleva det. Ingen ska behöva förlora sitt barn och inget barn ska behöva dö. Det är så orättvist och så fel. Min älskade syster. Vår älskade Isak.
Jag kommer aldrig glömma samtalet från mamma för tre veckor sedan. Hon sa att jag skulle sätta mig ner. Jag förstod direkt att något hemskt hade hänt någon som vi älskar. Första impulsen var att jag ville lägga på luren. Jag ville inte veta. Sedan minns jag inte mer än att jag hörde mig själv skrika rakt ut och ramlade ihop i en hög på golvet. Jag blev arg på Gud. Varför lät han detta ske? Hur kunde han låta Isak dö? Han som ska omsluta oss på alla sidor och hålla oss i sin famn. Beskydda och bevara oss och Isak. Var var Isaks skyddsängel? Jag har bett så mycket om tröst och för att förstå. Men jag kan aldrig förstå. Jag har fått tröst och när det är som värst så känner jag Guds närhet och vet att Isak har det bra nu.
Jag ser så många tecken. Samma dag som vi fick veta att Isak var borta så brann himlen. Den var eldröd och gul och skiftade i så vackra färger. Det var Isak som sa att allt var bra. Han gav oss den himlen som ett tecken på att han fortfarande finns hos oss, för det kommer han alltid göra. Finnas i våra hjärtan. Vi bär honom alltid med oss i våra hjärtan.
Vi som familj är starka tillsammans. Vi håller hårt i varandra när det stormar och just nu håller vi hårt om min syster. Min älskade syster. Vi behöver varandra och vi ger varandra styrka. Vi gråter, skrattar, gråter ännu mer, pratar minnen, tittar på bilder på Isak och finns för varandra. Ger Kärlek och trygghet. Vi har ett band så skört men också så starkt. Det binder oss samman för alltid.
Morfar och Isak.
Isak och mormor i somras på William och Mios skolavslutning.
Isak och en nyfödd Vida. Äldst och yngst i Graaf-klanen.
Isak, Du vackra, rena, goda lilla pojke. Du är så oändligt saknad och så oerhört högt älskad. Önskar så att jag fick se dig skratta igen, känna dig nära och få säga att jag älskar dig. Du har alltid varit speciell för oss. Alltid varit ett favoritbarn hos mormor och morfar och alla oss andra i familjen och som fick den stora gåvan att få känna dig. Du var min systers första son, första barnbarnet och det första barnet som jag hållt i mina armar och känt en ofantlig kärlek till.
Din mamma saknar dig och ropar ditt namn varje dag. Men vi är många som finns hos henne och tar hand om henne. Mormor förstår inte att du är borta och hon hör fortfarande dina steg i huset och väntar på att du ska komma in i köket och göra dig en kaffe. Vi är många som vill att du kommer tillbaka och vi är så många som älskar dig.
Jag ser dig som liten. Alltid lycklig. Kärleksfull mot alla. Hör din ljusa snälla röst. Hur du läspar lite. Ser ditt leende. Dina varma och djupt goda ögon. Din rena själ. Jag ser dig Isak. Ser dig lycklig i himlen men jag vill att du ska vara här. Här hos oss. För alltid. Men jag vet att vi kommer ses igen. Då ska jag krama dig så där hårt igen och aldrig släppa taget.
Där livet tar slut, tar evigheten vid ❤
Vädjar till media och sociala medier att inte citera min text av respekt för min syster och hennes familj i denna svåra stund.