10:57 | november 6, 2010
Grattis, Mio 7 år!!!
Hej min vän. Hoppas att din helg har börjat bra. Underbart att det är lördag 🙂
Igår hade jag inte en sekund över till dig, förlåt. Mio fyllde som du vet år så det var en hel del att fixa med inför hans kalas, och så kom ju Peter hem från Kina.
Min fantastiska vän Lill-Magnus är alltid en klippa. Han är inte bara en vän som ställer upp i vått och torrt utan är också helt enastående med barnen. De älskar honom och han dem. Han har funnits i mitt liv som min vän sedan flera, flera år tillbaka. I svåra stunder har han varit en sann vän, tröstat, stöttat och gett mig många extra år att leva pga alla skratt 🙂 Vi finns alltid för varandra och det är vänskap det!
Han kom ut till mig och Liv på torsdagkväll och sov över för att kunna hjälpa mig med allt igår.
Täckte över vår fina randiga fåtölj med ett vitt lakan, spindelväv och spindlar.
Ännu mer spindelväv och spindlar på ytterdörren.
Klädde en stor docka i spökkläder och mina skor.
BUUU!
Min uppstoppade dunjacka med en Scream-mask välkomnade barnen.
Matpaus.
En vän som Magnus önskar jag att alla kunde ha.
Marshmallows-spöken med chokladsås-ansikten.
Älskade Mio, födelsedagsbarnet, var överlycklig när han kom hem och såg allt. Han smälte in med rekvisitan.
Alva-Leigh, min vän Jessicas dotter, är pojkarnas äldsta vän och nästan alltid den enda tjejen på deras kalas.
De avhuggna fingrarna blev en succé.
Barnen lyssnade på mina spökberättelser och tittade lätt skräckslagna på mig när jag serverad maten.
Presentöppningen är nog den mest uppskattade delen av ett kalas.
Höll på att tända eld på mig själv.
Mio stod som dirigent på bordet när vi sjöng "Jag må han leva...".
Mina chokladbolle-korsspindlar såg mer ut som krabbor.
Äppelmuffins med "snor" och spetsade "apögon".
Liv geggade och smakade på allt. Fick fånga henne flera gånger när hon sprang runt med den ena saken efter den andra i munnen. Här hade hon hittat ett godissnöre.
Peter kom hem precis när kalaset var slut, kunde nästan tro att det var planerat 🙂
Vi som familj firade Mio och myste resten av kvällen tillsammans.
Ni gör mig lycklig!
Nu ska vi sengångare här hemma äta frukost 🙂
Hörs om en stund igen.
All kärlek
22:46 | november 4, 2010
Sweet friend
Hej vacker. Imorgon kommer Peter och pojkarna hem, och min lilla Mio fyller 7 år! Det blir en rolig dag med andra ord 🙂
Har köpt massor av läskiga saker till Mios Halloween-kalas. Jag misstänker dock att jag börjar gå lite för långt i mina smått bisarra planer. Kände själv att jag började tappa det när jag lade ner en ”Jason-mask” (som jag tänkte Lill-Magnus kunde ha på sig och gömma sig under soffan, för att sedan rycka tag i något av barnens ben) och en ”mördarclown” som var lika stor som en man i kundvagnen 🙂
Nu till något som sprider glädje istället för skräck. Vad sägs om att du alltid kan ta med dig ditt kaffe, te eller varma choklad när du ska gå ut med hunden, åka till jobbet eller när du frusen står och väntar på bussen. Ja, du förstår 🙂
Så nu tänkte jag ge Dig chansen att vinna ett paket med tio take-away-muggar. De är inte bara praktiska och snygga utan de har även vackra budskap tryckta på.
I bilen...
... och nyvaken på väg till skolan med pojkarna. Du har nog sett mig och min mugg lite här och var de senaste månaderna.
Det enda du behöver göra är att svara rätt på den här frågan, lämna svaret i kommentarsfältet och dela med dig av det vackraste ordet du vet.
”I vilka färger finns Sweet Coffee-muggarna?”.
Ett litet tips är att gå in HÄR.
Vinnaren kommer utses nu på måndag 8/11.
Tack för att du finns!
All kärlek
12:47 | november 4, 2010
Fortfarande här
Hej igen. Jag har inte kommit någon vart ännu. Liv blev trött och ville ta sin middagslur lite tidigare så jag hamnade här vid datorn igen 🙂
Passar på att inte göra någonting nu när hon sover.
Tänker ha på mig mina pyjamisar så länge jag kan.
Ha, det var inte en lång sovstund Liv tog. I samma sekund som jag satte punkt i förra meningen så hörde jag ett ”maaammaaa” från sovrummet 🙂
Nu ska vi gnugga sömnen ur ögonen, kliva ur våra pyjamisar och fara och handla.
Puss och kram
10:49 | november 4, 2010
Osttjuven
Hej min vän. Hoppas att allt är väl. Här i Sigtuna skiner solen från en klarblå himmel. Jag och Liv har precis ätit frukost och ska snart fara och handla inför Mios Halloween-kalas som är imorgon.
När vi skulle äta frukost och jag tog fram osten ur kylen så var det någon som tagit ett bett från den.
Kan det vara den här lilla gnagaren?
Pratade precis med Lill-Magnus och vi kan inte låta bli att skratta åt gårdagens fadäser 🙂
Han har en vän som är med och tävlar som ”Webbjoker” om en plats i årets melodofestival. Hon är en jättegullig tjej som heter Engla och låten gör hon riktigt bra. Den växer. Gå in och lyssna och ge henne din röst, vet ja! Klicka HÄR.
Önskar dig en underbar dag.
Vi hörs om en stund.
All kärlek
23:05 | november 3, 2010
Upphittad bil
God kväll min vän. Liv sover som en stock och jag har sett klart på Grey´s Anatomy, så nu är jag tillbaka igen 🙂
Jo, igårkväll efter intervjun och fotograferingen så for jag och Liv in till stan för att sova över hos Lill-Magnus. Vi kom fram rätt sent så Magnus och hans vän var gulliga och erbjöd sig att parkera min bil så jag kunde gå in och ge Liv välling och gosa med henne innan hon somnade för natten. Frid och fröjd.
På morgonen när vi ska hämta bilen så är den borta. Jag trodde så klart att de var förvirrade och tagit fel på vilken gata de parkerat bilen på, men de var helt säkra. Vi gick ändå runt och letade efter bilen i ösregnet och jag kände att det var mer än regn som blötte mitt ansikte. I vanlig ordning så fort något jobbigt händer så börjar jag gråta. Jag kan bli tokig på mig själv för jag kan verkligen aldrig bita ihop och hålla tårarna borta. Det värsta är när jag blir arg för då gråter jag alltid. Känner att det blir en svaghet för mig när jag vill visa mig bestämd och arg men så börjar jag böla istället. Jag i ett nötskal. Tillbaka till bilen. Den var helt enkelt borta. Stulen var min första tanke. Jag ringde polisen samtidigt som Lill-Magnus ringde någon annan instans.
Platsen de påstod att de parkerat på var en lastzon, alltså ingen plats där man får parkera. ”Men vi ställde oss ju efter skylten för lastzon”, säger Magnus. ”Ja, efter skylten ÄR det lastzon!”, kontrar jag 🙂
Vi står där genomblöta pga regnet och Lill-Magnus och Andreas var lagom stressade. Jag ringer Peter i Kina, som om han kunde göra något därifrån, och berättar att bilen är stulen.
Efter många om och men, telefonsamtal och anmälan om stulen bil får vi svaret att den är bortbogserad, för att den var parkerad på lastzon. Det här kommer Lill-magnus och Andreas att få äta upp. Det vill jag lova 🙂
Vi lyckades hitta stället där bilen stod. Kände mig som en brottsling när jag klev in på det lilla kontoret, långt åt fanders, för att fylla i papper så jag kunde få tillbaka min bil.
Här på bilskroten stod min bil...
...bland flera andra "stulna" bilar.
Som en extra "bonus" så satt den här lilla gula boten på bilrutan. 900 kr!
Fick i alla fall ett trevligt break mitt på dagen efter upptäckten av min försvunna bil och innan jag kunde hämta ut den. Besökte Maria på HÅR 3000 och blev fin i håret 🙂
Det var behövligt och skönt att få sitta i frisörstolen en stund när regnet öste ner utanför.
Bland mina hårtussar satt en annan hårtuss och tittade på mig.
Liv fick en vän i den söta hårtussen som hon matade med godis...
...när hon själv inte blev ompysslad och fick massor av gott av Lill-Magnus och Andreas.
Ännu en liten hund dök upp. Det är vår vän Kristoffers nya "kille".
Blev jättenöjd med håret och jag rekommenderar varmt Maria om du vill få ett finare och tjockare hår.
Det hände fler incidenter under dagen som var jobbiga och ovälkomna. Bl a så slutade min dator och modem att fungerade så jag missade min deadline till Aftonbladet, trampade i hundbajs och så glömde jag Livs vagn inne i stan. Men nu ska jag sluta älta och gnälla!
Ikväll har jag och Liv myst och ätit hennes favoritsnacks, gurk- och morotssticks med dipp. Vi har även pratat med Peter via Skype och med pojkarna som är hemma hos Mios pappa. Saknar alla mina älskade killar 🙂
Liv fick en egen liten dipp-skål.
Mmmm!
Slutet gott, allting gott!
Var rädd om dig och låt aldrig någon som inte kan läsa skyltar parkera din bil 😉
Stora kramar