Hej igen. Nu är vi tillbaka igen. Allt gick bra men allt tar sådan tid. Först var vi hos läkaren i säkert en timme och sedan fick vi vänta på vår tur på Apoteket. På och av med kläder, konka fram och tillbaka till bilen, köra och ha sig. Ja, du vet, allt tar tid. Och det hjälper inte att stressa. Jag får försöka leva som jag lär. Säger alltid till Liv när hon tjatar och tycker allt går långsamt ”En sak i taget. Allt har sin tid”.

Vida har i alla fall fått en diagnos och hjälp. Hon har en typ av eksem. Nu har hon fått en salva som jag ska smörja in henne med två gånegr om dagen i två veckor. Den ska dämpa klådan och inflammationen i huden. Lilla tussan.

Tror vi ska vila en stund nu. Vi är trötta båda två.

Varma kramar ❤

0 kommentarer

09:42 | november 28, 2012

Glad trots allt

Familj

Hej min vän. Hoppas att allt är väl med dig. Jag har precis fått Vida att somna om. Hon har fått utslag som kliar så hon blir tokig. Hon har knappt sovit något inatt, stackarn.

Ska till vårdcentralen om en timme och se vad det kan vara. Ser nästan ut som nässelutslag. Det kom några prickar häromdagen och har bara blivit värre och värre. Hon har inte fått någon ny mat eller något annat som hon kan vara känslig mot, så det är så konstigt.

: Trots kli och dålig sömn så bjuder hon på ett leende.

Ska passa på att duscha och göra mig klar nu när hon sover. Men jag hade helst av allt gjort henne sällskap i sängen.

Igår julpyntade jag och barnen som du vet. Vi blev inte klara på långa vägar. Peter är borta på jobb sedan igår och kommer nog inte hem förrän ikväll. Hade velat få allt klart till han kom hem, men det hinner jag inte.

Attans, nu kan han stoppa mig… eller försöka i alla fall 🙂

: William gjorde en fin tomteby i köket. Alla tomtar är gjorda av en vän till min svärmor. Det är hela familjen (nästan). Peter är borta. Måste leta efter honom i mina jullådor.