10:36 | september 20, 2017
Helrenovering
Hej min vän. Hoppas du mår bra.
Här pågår helrenovering. Håller på att göra höstfint i hemmet. Alla barnens rum får sig ett lyft med nya sängkläder, bort med gamla leksaker och en allmän uppfräschning.
Williams rum ser ut som en ung mans rum nu och inte ett barns. Kanske vill han bjuda hem vänner oftare nu? Han har ledigt från skolan/internatet ca två helgen i månaden och då kommer han hem. Som tur är bor vi ju så nära så vi kan ses lite när vi vill och hans rum står alltid redo. Ikväll ska vi äta middag tillsammans. Längtar!
Vidas säng… som hon aldrig sover i.
Livs säng kommer också vara så här fint bäddad länge då hon inte heller sover där 🙂 Men vad gör det. Tycker det är mysigt att ha dom nära. Snart vill de väl knappt veta av en. Lite som med killarna. Man får passa på helt enkelt.
Jag är lite egoistisk där men jag tycker det är så vidrigt jobbigt att inte vara lika behövd längre. Barnen blir äldre och mer självständiga. Det gör lite ont faktiskt. Känns som de glider mig hur händerna.
Kan behöva en helrenovering jag också.
Känner mig helt urlakad efter olyckor och sjukhusbesök, Williams flytt och andra känslostormar.
Som en gåva från ovan damp denna trevliga inbjudan ner i brevlådan igår.
Höstens vackraste event på Eriksbergskliniken den 10 oktober hos bästa Karin och Sophie. Det ser jag framemot.
Kom du också vetja så kan vi mingla runt och mysa in oss och ta del och njuta av skönhetstips och behandlingar. En lyxig goodiebag är ju inte heller illa. Wow!
Glöm inte att OSA! Det är begränsat med platser.
Hoppas vi ses ❤️
16:26 | september 19, 2017
Lagning Pågår
Tack snälla Monica för de söta klisterbokstäverna till Vidas gips.
❤️
14:37 | september 19, 2017
Mitt lilla original
Hej vacker. Jag och Vida sitter på ortopeden och väntar på att foten ska bli undersökt. Innan dess var vi på röntgen.
Ett snabbt stopp utomhus blev det däremellan då larmet på sjukhuset gick och vi var tvungna att utrymma. Alla fick gå ut och vänta på att brandmännen kollade så att allt var okej.
Det var tydligen en lampa som exploderat. Ingen brand så vi fick gå in igen efter en stund.
Vi hade precis beställt mat och satt oss för att äta så vi fick fortsätta vår måltid utomhus 🙂
Lite av ett äventyr tyckte Vida.
Vida mitt lilla original har satt möbeltassar på kläderna och har på sig en hoodie som passade när hon var 1 år. Hon vill vara sig själv och klä sig som hon vill säger hon. Det är bra!
Det här måste vara min lyckodag utbrast hon när hon fick ett gult gips. Hennes favoritfärg. Hon hittar då det positiva i allt.
Hon fick även ett gips som hon får gå på. Bara det är ju lycka.
Nu kan hon t.o.m. springa. En gipssko som skyddar.
Nu ska vi fara hem.
Kram ❤️
16:57 | september 18, 2017
Är det inte den ena…
… så är det den andra.
När jag får frågan om jag vill ha fler barn så är svaret, NEJ.
Jag har fyra barn. Välsignad med fyra barn. Det är helt perfekt för mig. Men en av de största anledningarna till att jag inte vill ha fler barn är för jag klarar inte av mer oro.
Mitt psyke klarar helt enkelt inte av att vara orolig över ett till barn. För mig innebär fler barn mer ångest och oro. Har du barn så förstår du säkert.
Alla mina barn är friska och jag ber till Gud att det ska förbi så. Skulle jag få ett till barn så skulle jag bara gå och oroa mig över han/hon också. Över sjukdom, olyckor, ondska och hur världen som ska vara en trygg plats bara blir mörkare och mörkare.
Kärleken är så klart störst men älskar man någon så mycket som jag gör så går oron handihand.
Idag ringde de från skolan och sa att Liv ramlat ner från en klätterställning med huvud före. Svullen med blodsutgjutelse i huvudet, rödgråten och ynkapynka var hon när jag och Peter kom i ilfart till skolan. Det gick bra med hennes lilla huvud men innan vi visste så var ångesten enorm. Som en elefant stod på mitt bröst och fick mig att inte kunna andas.
Glass och saft gjorde och vila i mamma och pappas famn gjorde susen.
Vilda Vida ska till röntgen samt ortopeden imorgon. Kolla hur det ser ut och få nytt gips.
Ja, är det inte den ena så är det den andra 🙂
Skulle ju till Karin på Eriksbergskliniken idag men fick ställa in. Så Lennarts sitter dessvärre kvar där han suttit nu i flera år. Måste boka ny tid för att ta bort ”honom”.
Stigan, Stickan, rufs-Skabb njuter i solen.
Kram ❤️
19:21 | september 17, 2017
Psykhörnan
Äntligen är psykhörnan borta! I flera år har det varit en lekhörnan som slutade i ett hörn med lådor och stök. Leksaker som ingen lekte med och bara låg intryckt i högar. Vidrig ångesthörna.
Nu är alla leksaker på kvinnohemmet så barnen där har fått ett lekrum fyllt av leksaker och barnmöbler.
Ett runt bord och stolar samt en matta från IKEA gav hörnan ett fint lyft. Eller hur?
Älskar den galna tavlan på hela familjen 🙂 En färgklick.
Jag är iaf nöjd.
Hittade en bild som jag zoomade in så man ser lite hur det såg ut tidigare.
Huvva!
Nu sitter jag och spanar in mitt verk. Fortfarande i mina pyjamasbyxor. Måste till tippen imorgon och kasta kartonger. Avskyr all emballage som blir över.
Kram ❤️