21:01 | september 17, 2009
Hopp om livet
Hej fina vän. Berättar för Peter vad han ska skriva så han får agera sekreterare. Har fortfarande hög feber men börjar äntligen få hopp om livet igen. Jag har inte lämnat mitt rum sedan i tisdags och vill bara bli frisk. Imorgon ska jag till läkaren igen och få min dom på vad det är för fel på mig. Mitt i allt elände har jag i alla fall en glad nyhet. Vi kan stolt välkomna vår nya härliga bloggerska Jessica Andersson till Bloggfamiljen! Jag är så glad för jag tycker hon verkar vara så mysig och ser fram emot att läsa hennes texter. Så Jessica, varmt VÄLKOMMEN! Längtar till nästa vecka när Henrik och Jessica drar igång.
Fina Jessica! (bild lånad från www.2entertain.com)
Imorgon kan jag förhoppningsvis börja skriva själv igen.
Stor kram och sov gott, min vän.
16:25 | september 16, 2009
En kort hälsning
Hej, fina du. Mår fortfarande fruktansvärt dåligt. Halsen är så svullen att jag inte kan äta något. Jag har precis fått lite Proviva så förhoppningsvis kan jag få i mig lite. Gör bara så väldigt ont när jag dricker. I mitten av nästa vecka ska vår sida vara uppdaterad och fin. Ska bli kul med lite nytt och fräscht här på sidan. Jag hoppas att du kommer tycka om det. Har sett att många av er redan hittat att Henrik Johnsson ska börja blogga här i nästa vecka och några har redan skickat en hälsning till honom. Det känns bra att du också välkomnar honom. Tror det kommer bli toppen bra! Nu måste jag försöka sova igen.
Kram.
09:25 | september 16, 2009
Inte bättre
God morgon min vän. Är helt slut i kroppen och ber Peter skriva eftersom jag inte kan röra mig. Jag har fortfarande hög feber och är fast i min säng. Barnen har gått till skolan och Peter är hemma med Liv. Förhoppningsvis är jag bättre lite senare idag men just nu blir det inte mer än en hälsning.
Ha en fin dag och glöm inte uppskatta hur det känns att vara frisk.
23:01 | september 14, 2009
Ghettoskog
Kära vän. När jag skulle gå och hämta pojkarna i skolan i eftermiddags så upptäckte jag att Livs vagn inte fanns här hemma. Den låg i bilen och hade följt med Peter till jobbet. Det är inte särskilt lätt att promenera med en nästan 6,5 kilos bebis i famnen fram och tillbaka, vilket skulle ta minst en timme. Bussen går bara en gång i halvtimmen från oss, så det var bara att beställa en taxi för att hinna. Surt!
Det blev inte mindre surt av detta.
De som var på salongen måste trott att William var världens mest ouppfostrade barn. Han var så sur så tårarna rann och han hade ett mantra om hur elak jag var. När han väl var klar, tyckte han fortfarande att det var hemskt, och frisyren var vidrig, men jag fick ett pytte leende och ett förlåt till sist. Hon klippte knappt någonting, tog bara bort de värsta av hans 70-talspolisonger och framtill så han kan se bättre.
Mamma hämtade oss och vi begav oss ut i skogen.
"Fullkitade" med gummistövlar och insmetade i fästingmedel.
Fick en chock när vi möttes av denna syn i den vackra skogen. Några riktiga idioter hade dumpat massor av sopsäckar i naturen, det fanns t.o.m. gamla toasitsar, bildäck och matavfall. Vidrigt!
Det såg ut som en ghettoskog, men vi letade oss vidare. Ingen svamp så långt ögat kunde nå, ingen ätlig i alla fall, bara flugsvamp och bajs.
Vi hade mackor, varm choklad, muffins och äppelkaka med oss.
Mio tog ingen bajspaus i skogen i dag 🙂
Vår första och enda kantarell hittade vi efter tre timmar då vi var på väg hem. T.o.m. Liv blev glad.
William ville mest bara tälja. Kanske lika bara att köpa en snickarbod till honom, då kan jag ju även stänga in han där, som Emil när han är stygg 🙂
20 meter från bilen hittade vi massor av trumpetsvamp, som vi for hem och stekte med massor av smör och salt.
Minns du att vi var och tittade på ”vår” nya lilla familjemedlem för ett tag sedan? När vi varit där så blev Mio så nysig och de började klia i ögonen. Han är allergisk mot häst, men har aldrig haft problem med hund. Både mamma, pappa och Maggan har hund, som han träffat massor av gånger utan att någonsin reagera på dem. Gjorde ett test och fick svaret i dag, och han är allergisk, så det blir ingen hund för oss 🙁
Vill ni inte ha mig längre?
Usch, vad ledsna vi är nu. Vi som hade längtat så mycket.
I morgon när barnen är lämnade på skolan, så ska jag fara in till stan, har lite saker jag måste fixa.
All kärlek.
11:52 | september 14, 2009
Hår, tårar och förhoppningsvis en kantarell
Hej min vän. Hoppas att du mår bra. Jag ska precis göra mig klar och gå och hämta pojkarna i skolan. Har en ”fight” framför mig, som kommer sluta i tårar och kortare hår. William kommer tycka att jag är världens elakaste mamma och tårarna kommer spruta. Han ska till frisören!
Efter det ska vi möta min mor och bege oss ut i skogen och plocka svamp.
Hör av mig med bilder senare i kväll.
Önskar dig en fin dag och början på veckan. Du är värdefull!
Puss och kram