12:41 | augusti 6, 2009
Äntligen!
Har precis kommit hem från Arlanda, där jag hämtade Mio. När jag såg han sitta där på bagagevagnen och vänta, började jag nästan gråta av glädje. Så söt och glad. Nu är det bara William kvar sedan är allt som vanligt igen, men han landar inte förrän i kväll.
Mio min Mio är äntligen hemma!
Går kvällen blev riktigt mysig, vi grillade och satt ute hela kvällen. När det började skymma så tände vi massor av ljus och pratade och myste.
Liv brukar alltid somna när jag pussar henne på pannan, men igår kväll blev jag ratad av hennes kanin. Hon somnade sött bredvid mig i soffan med sin kanin tryckt mot pannan.
Nu ska vi åka iväg och göra något skoj med Mio. Vi hörs senare.
Ha en fin dag.
All kärlek.
18:40 | augusti 5, 2009
Värmen tar kol på mig.
Jag vet inte vad det är med mig. Antingen har jag fått en släng av PMS, eller så klarar jag helt enkelt inte av denna värme. Jag kokar av både värmeslag och irritation. Känner mig bara låg och seg. En dag som denna ska man ju vara överlycklig för att solen äntligen tittar fram, gå till stranden, sola eller varför inte fylla en korg med god mat och göra en mysig picknic. Själv sitter jag klibbig och tyst och är en tråkig partner. Nu måste jag gaska upp mig, Peter är och handlar mat, så vi kan grilla i kväll. Ska försöka vara en glad och trevlig fru när han kommer tillbaka.
Egentligen är jag en surkärring i dag, men ett litet leende fick jag fram. Liv däremot är alltid lika glad, men jag måste korta ner de långa testarna på sidorna. Det är ju inte kul att se ut som en gammelgubbe i håret med överkammat sidohår när man är tre månader :-).
Syster åkte till Turkiet i dag, så vi körde henne och pojkarna till Arlanda i hennes nya coola bil, eller hennes ”man” Hogan som hon själv kallar honom. Vi får köra runt i honom nu när hon är på semester :-). I morgon blir det en till tur till Arlanda för då kommer mina älskade pojkar hem. De har haft så kul. Har fått massor av fina bilder skickade till mig.
William hade varit och sett KIZZ uppträda. Se bara hur stolt han ser ut när självaste Paul lyfter upp honom.
Pratade nyss med Mio som var på väg till flygplatsen i LA, han hade precis varit på stranden och hittat snäckor som han skulle ge till mig. Åh, nu gör det ont i hjärtat av saknad! Har aldrig varit ifrån båda i nästan tre veckor.
Ska ta mig en kall dusch nu och piggna till, men framför allt bli trevlig att umgås med :-).
Puss på dig!
23:56 | augusti 4, 2009
Kär återförening
God kväll min vän! I kväll skedde en kär återförening för min syster igen! Med mig :-). Vi har inte setts på jätte länge, så jag bjöd över henne och pojkarna på grillning i kväll. De far ju till Turkiet i morgon bitti, så vi hann i alla fall ses en stund. Vi åt en god middag och pratade skit.
Äntligen någon som skrattar åt samma saker som mig. Vi älskar våra egna skämt och skrattar lika mycket åt oss själva som åt varandra. Peter är måttligt road :-). Fina pojkarna var med också. Kändes tomt när inte William och Mio också var här.
Gräsmattan är klippt, men några blommor till terassen hann jag inte köpa. Får bli morgondagens projekt. Det är konstigt att så fort man kliver över tröskeln till sitt hem så blir det direkt så många ”måsten” som kommer över en. Vardagsbestyren som man lyckats fly undan när man under snart en månad levt som en tonåring hos svärmor. Sedan var vi och tittade på en ny familjebil. Har kommit fram till att vi behöver en stadsbuss. Var inne och tittade om Stockholms lokaltrafik sålde någon dubbeldäckare men det slutade med att vi tittade på en minibuss. Tänk att vi inte ens kan ha en vanlig bil. Peter är måttligt road. Det var kanske inte hans drömbil vi tittade på men med tre barn, hund (kanske), barnvagn, barnstolar, Peter och en som jag, som älskar att samla på all skit jag bara kan hitta, så finns det inte så många alternativ för honom. Sist Peter hjälpte mig att städa min bil så hittade han en trädgårdstomte i orginalförpacknigen och en Smiley-lampa. Jag är fullt medveten om att jag har problem med min skrotsamling.
Det här vore något för oss!
Kantarelltoast blev dagens sena lunch.
Utsikt från deras mysiga uteservering.
"Mamma, hoppas jag inte får pappas näsa!"
Nu skrattar och pratar Liv hela tiden. Hon kommer på nya ljud för varje dag som går.
Ikväll var det som vanligt dags för amning så fort vår mat var klar. Spelar ingen roll hur jag försöker anpassa mig efter Livs mage för så fort jag ska äta så skriker hon eller levererar 10kg bajs i blöjan. Hon kan ligga och sova och jag kan smyga mot kylen men så fort jag för en gaffel mot munnen är det som om hon kan sniffa till sig matlukt. Det skriks och pruttas omvartannat. Idag fick jag panik. Hade längtat efter min grillning så Maggan fick rycka in och sitta och skära min mat och sedan mata mig. Kändes lite som långvården att bli matad i bajslukt, även om den inte kom från min rumpa : ).
All kärlek.
14:07 | augusti 4, 2009
Hemma!
Vi kom hem sent inatt, och somnade i min sköna säng med en gång. Har tagit en lång sovmorgon och nu ska vi fara iväg och handla. Ville bara säga hej och önska dig en fortsatt bra dag.
Jag hör av mig lite senare, har enhel del att fixa här hemma i dag. Trädgården ser ut som en djungel och jag vill ställa ut våra utemöbler och göra fint med blommor på terassen.
All kärlek.
21:36 | augusti 3, 2009
Rumplös
Ville bara säga hej! Sitter i bilen sedan timmar tillbaka, min rumpa finns inte längre, den har domnat bort. Plus att det känns som om den är platt som en vägg pga allt sittande. Vi har gjort ett ammningstopp och matstopp. Varför måste all snabbmat vara så in i nordens äcklig, du kan ju tänka dig hur många Big Mac jag ätit sista tiden, med tanke på vårt nomadliv. Att stanna på en vägkrog och äta, höjer ju inte direkt nyttighetsgraden i maten. Allt är lika flottigt och trist. En bra affärsidé är att öppna nyttiga och fräscha alternativ till dagens snabbmatskedjor.
Liv sover i baksätet och Peter är på sitt bästa eller snarare sämsta revyhumör. Kjell Lönnå goes Boyband. Han sjunger alla pojkbandslåtar han kan och dessutom översätter han dem och sjunger på grov skånska. Jag kan inte förstå än mindre uppskatta hans revyhumör. När jag lite lätt uppretad ber med snäll röst att jag skulle uppskatta om han slutade sjunga, jo, då viftar han med handen framför mitt ansikte och säger ”Luften är fri, luften är fri!”. Funderar på att försvinna när han stannar för att tanka :-).
Snart är det inte bara rumpan jag tappat utan också mitt förstånd.
Stor kram.