11:33 | juni 17, 2009
Övervinn!
Idag är det vår sista dag, imorgon far vi hem!!! Så idag ska det hinnas med massor. Tänk att vi varit här i mer än två veckor och ändå sitter jag här idag och har massor att göra. Har bl a lovat att handla hem saker till vänner och så ska jag köpa jätte bra mattrengöring som bara finns här. Vi har nämligen vit heltäckningsmatta i vårt sovrum hemma, och den behövs fräschas upp lite. Man sprayar på detta och dammsuger upp det. Tar bort fläckar och så doftar det gott. Jag älskar ju doften av rent. Har en flaska hemma med vatten och sköljmedel blandat, och det sprayar jag på mattor och annat :-).
Igår hade vi en lång dag på vattenlandet. Tur att Peter har kvar barnet i sig och kunde åka med pojkarna i timmar. Jag och Liv låg under ett parasoll för det mesta.
Två små röda babianrumpor.
Efter timmar av åk, tog Mio en vilostund.
William gasade på istället för att vila.
Jag lyckades ligga i solen längre än tio minuter, för där fläktade det svalt och skönt. Det blev dock inte så mycket längre än en kvart för det är så tråkigt.
Kom att tänka på känslan att övervinna en rädsla när vi var där. William ville först inte åka en av de längre och läskigare rutschbanorna, men efter att han tänkt en stund så gjorde han det. Den totala lyckan och stoltheten som lyste i hans ögon var oförglömlig. Och han åkte den om och om igen. Jag vet att jag skrivit om det förr, men gör det igen. Vi har ofta så mycket rädslor och fobier i vardagen. Är det inte höjdrädsla så kan det vara fobi för kryp, att tala inför folk eller andra själsliga rädslor. Jag har massor av dem, och jag avskyr det för det tar energi och förstör ofta i situationer då man ska ha roligt. Jag tror att vissa rädslor kan övervinnas av att utsätta sig för dem. Jag hade oerhörd höjdskräck, men den försvann helt när min kära man överraskade mig med ett fallskärmshopp. Har aldrig varit så rädd, trodde att jag skulle spy, skita på mig och framförallt dö, men jag gjorde det i alla fall. Jag övervann min rädsla. När jag tog klivet ut ur planet på fyratusenmeters höjd var jag inte tuff, men så fort jag föll fritt så skrek jag rakt ut av den underbara känslan. Vill göra det igen! Så, nu har jag betat av en rädsla och det kan du också. Vill inte att rädsla ska styra mitt liv och val, nej nu får det vara nog!
Minuterna innan vi lyfte.
Väl på marken igen kände jag mig som världens coolaste!
All styrka till dig.
Kram.
11:03 | juni 16, 2009
Kärlek
Fick precis denna vackra lapp av Mio.
Han har skrivit det helt själv utan hjälp. Mamma jag älskar dig.
10:54 | juni 16, 2009
Vattenland
Nu ska vi strax fara till ett vattenland med rutschkanor och annat kul. Barnen är eld och lågor. Jag är skitdeppig för jag kan fortfarande inte bada, och jag som älskar att fara ner som en galning i gummiringarna och åka vattenrutschkana tills det bränner på skinkorna :-).
Så här skulle jag kunna se ut efter en dag på vattenlandet.
Vi hörs lite senare. Hoppas du mår bra och glöm aldrig att du är VÄRDEFULL!
Liv hälsar.
All kärlek.
19:03 | juni 15, 2009
Mina första kärlekar
Kom på mig själv att gå och nynna på mina barndomsidolers hitlåtar. Minns du ”THE PINKS”? Det var nog vårt första riktiga pojkband. Oj, oj, vad jag var kär i killen med tamburin :-). De släppte sitt första album -84 pojkarna från Degerfors, då var jag 6 år och kassettbandet gick varmt där hemma. Min andra idolkärlek i den åldern var alla i Herrey´s. Såg dem live i Göteborg med hiten ”Gyllene skor”, minns det som igår. Vilka män!
Riktigt snubbigt, ja, rent av pinsamt! Ha, ha nu har jag berättat det för dig och sitter här högröd :-).
E.M.D släng er i väggen. Det här är ett riktigt hett pojkband.
I en 7-årings ögon borde ju detta varit gubbar!
Vill du fortfarande vara min vän?
Kramar.
12:24 | juni 15, 2009
Ännu en solig dag i Spanien
Hej min kära vän. Har precis ätit en god lunch, det är nog första dagen som vi faktiskt äter lunch vid den här tiden och inte frukost. Har börjat ställa klockan och gå upp tidigare så vi får ut så mycket som möjligt av de sista dagarna.
Pojkarna har en badpaus.
Livs favorit sovposition.
Usch, vill inte fara hem. Jag trivs så bra i värmen och den sköna lunken. Det är så underbart att inte behöva känna stress, eller ha måsten, men snart är vi tillbaka till verkligheten och regnet där hemma. Fast lite mysigt är det att komma hem ändå, såklart.
Igår såg jag fimen ”Changeling” med Angelina Jolie som är en sann historia. Den var verkligen bra, men jag får alltid så ont i hjärtat och mår dåligt när barn far illa. Borde inte se sådana filmer egentligen för nu är det enda jag tänker på de små pojkarna som ”försvann”. Fy!
Nu ska jag ut i solen en stund. När jag legat och solat och det känns som en evighet, som timmar, svetten rinner och jag håller på att svimma, så visar det sig alltid att jag legat där i solen i knappt tio minuter. Har aldrig varit en soldyrkare.
Jag på romantisk middag i hamnen igår.
Min snygga dejt!
Hoppas du får en fin början på veckan.
All kärlek och glädje.