03:44 | november 13, 2018
Hisnande höjder
God morgon vacker. Hoppas du mår bra.
Jag ligger på hotellrummet och vilar. Jag känner att jag inte kan följa med upp i bergen idag. Fick höra att vägarna är smala och slingriga och stup längs med sidan. Vi åkte med en mindre jeep från flygplatsen och den var för stor för dom vägarna så du kan ju bara tänka hur smala ”stigar” det måste vara.
Nej, där tog min vidriga höjdskräck över. Trots att jag skulle blunda hela vägen så känner jag i en sugande rädsla i varenda del av kroppen. Jag stannar här 🙂
Missar säkert en magisk natur och hisnande vyer men jag får titta på bilderna som dom andra tar. Det är inget barnhem som ska besökas utan mer bara en liten turisttripp så det känns ok.
Igår när vi kom fram så träffade vi samarbetspartnerna för barnhemmen här.
Vi åt middag och alla flickor och pojkar från hemmen var också med oss och åt.
Hej då Calcutta! Redo för Nepal.
Jag verkligen gillar Nepal. Känns gladare och inte lika mörkt som i Indien. Renare gator och inte skräp och sopor överallt. Men dessvärre så är misären lika stor här som Indien. Mycket värre faktiskt när det kommer till Trafficking. Fruktansvärt.
Många av flickorna på hemmet här är räddade från Trafficking. Kvinnor, flickor, mammor och bebisar.
Några av dom vi träffade igår och åt middag med.
Charlotte och jag.
Här är det så mycket kallare. Har bara ett par långbyxor och denna tjocktröja så jag får nog bege mig ut i gränderna här och hitta en jacka idag.
Finns små butiker överallt med vandrarutrustning, täckjackor, raggsockor och mössor för alla som ska upp i Himalaya.
Vore det inte för min höjdskräck så hade jag älskat att bege mig upp i bergen här. Kanske nångång övervinner jag min rädsla.
All Kärlek ♥️
03:22 | november 12, 2018
Mot Nepal
Hej min vän. Hoppas du har haft en fin helg och att veckan börjat bra.
Jag har även idag vaknat lite tidigare än jag borde men det är bara bra för då kan jag passa på skriva till dig. Måste lämna tillbaka wi-fi-dosan idag. Känner mig som Gollum/Smeagól och håller i den hårt… My Prrrecious.
Om ett par timmar far vi vidare till Nepal.
Där ska vi inviga ett flickhem, besöka ett pojkhem samt deras buffelfarm. Upp i bergen ska vi också. Bara tanken gör att det pirrar i benen. Jag och min höjdskräck.
Igår var sista dagen på flickcentret. Många kramar blev det innan vi lämnade men vi ses snart igen.
Åker tillbaka nästa år hoppas jag och då får även en eller två av mina barn följa med dit.
Ska sammanfatta allt i ett inlägg till dig snart. Berätta om behoven, hur man blir fadder samt om man vill vara med och bidra. Hit kommer pengarna fram om du kan vara med och skänka till något specifikt och få tackkort från barnen. Det känns alltid bättre och mer på riktigt om man verkligen ser med egna ögon att man gjort en skillnad.
Barnen var med och gjorde fina målningar på muren nu när vi var där.
Centret ligger verkligen där som en pärla i slummen.
Så här ser det ut i byn på vägen dit. Lite mer grönska än inne i Kolkata men ändå så smutsigt och fattigt.
Den riktiga slummen har vi inte hunnit besöka denna gången. Men du kanske minns när jag var där sist. I bl a leprabyn. Huvva. Där vill man hämta varenda unge. Hoppas på mer faddrar så vi kan hjälpa fler barn och ge dom en framtid genom centret.
Mamma med sitt stora hjärta. Hon har varit med och startat över 60 barnhem. Det första startade hon i Mexico för 40 år sedan.
Godaste maten till lunch. Älskar indisk mat. Grönsaksrörorna, kryddorna, allt.
Det bjöds på godisätartävling, pyssel och fika för barnen från byn utanför.
Fullt hus hade vi.
Dags att kliva upp strax.
Ska skriva till mina barn där hemma först. Dom sover väl men när dom vaknar så är jag där i luren 🙂
Fasen vad jag har ångest. Trycker tillbaka den men kan inte låta bli att släppa fram den när jag är vaken ensam på nätterna. Vill bara skrika.
Så mycket skit och stök som väntar. På fredagkväll är jag tillbaka hemma igen, hinner träffa mina pojkar på lördagen och sen till Spanien och flickorna med det tidigaste flyget på söndagmorgon.
Men nu har jag några dagar kvar här och kan inte göra ett jota åt nåt annat.
Allt har sin tid.
All Kärlek ♥️
08:05 | november 11, 2018
Pyjamasfashion
God söndag min vän. Allt väl?
Vi for ut till centret tidigt imorse. Natten för dig 🙂 en heldag här väntar.
Har bara med mig långa klänningar och byxor så armar och ben är täckta. Indiens dresscode som gäller här.
Pyjamasmodet är ju bäst! 🙂
När vi kom imorse så uppträdde flickorna för oss och sen kom våra samarbetspartners från Hope Hospital hit och undersökningsdagen av ögon har börjat.
Gladaste underhållningen.
Det här är en av dom första flickorna, Nandini, som kom till oss. Innan detta center var byggt så bodde dom med föreståndarna för hemmet i en liten lägenhet. Hon har varit hos oss sen hon var liten. Idag kom hon och hälsade på och berättade om hur hennes liv blev räddat. Istället för att leva på gatan i fattigdom och misär blev hon räddad och är nu utbildad engelskalärare och har jobb och bostad.
Så häftigt att fått vara med på den resan och varit delaktig i hennes framtid.
Tårar av tacksamhet från en av flickorna ♥️
(Alla bilder som jag tar är godkända att lägga upp)
Nu slingrar sig kön lång med människor utifrån som har kommit hit för att få hjälp.
Nu är det dags för lunch. Alla som kommer hit bjuds också på mat.
Hörs snart igen.
Ha en fin dag ♥️
02:21 | november 11, 2018
Tivoli och Moder Teresa
God morgon vacker. Hoppas du har en fin helg och mår bra.
Här är det tidig morgon. Klockan är 6 och jag vaknade nyss MEN jag har sovit rätt bra inatt. Första natten med sömn. Så behövligt.
Dagarna går fort och imorgon bär det av till Nepal. Har aldrig varit där tidigare så det ska bli spännande. Tänkte dock inte på att det nog är bra mycket kallare där så nära Himalaya och har mest bara med mig långklänningar i resväskan. Får slita på min enda stickade tröja som jag hade på mig när jag reste hit… och i värsta fall ha mina raggsockor, från flygresan, i flip-flop 🙂
Igår tog vi med alla 26 flickor på tivoli och badland. Hela dagen var vi där och dom skrek av skratt, åt glass, åkte karuseller, badade och hade en helt fantastisk dag.
En dag va glädje. Önskar jag kunde få dig att känna glädjen från flickorna. Sån ren och stark glädje.
På vägen tillbaka till vårt vandrarhem så gick jag förbi Moder Teresas hem.
Wow!
”The Child is God’s gift to the family”
Man ser att många har ett hårt och hemskt sätt att uppfostra sina barn. Var nära på att bli fullkomligt galen på en kvinna som slog sin fem åriga lilla pojke med två hårda örfilar i ansiktet för att han grät. Sånt ser man hela tiden här. Gör så ont så man vill även rädda barnen som HAR föräldrar.
Gatorna myllrar av folk. Bilar och motorcyklar överallt. Vissa fasader är målade i glada färger, även bussarna, det tar bort lite av den gråa smutsiga nyans som annars ligger som ett täcke över hela staden.
Glöm inte kolla på Instagram. Där försöker jag så ofta jag får tag i wi-fi lägga upp instastorys. Små filmsnuttar på allt som händer.
Idag ska vi vara hela dagen ute på centret. Umgås med flickorna men också dela ut hygienartiklar och ett stor eye camp tillsammans med Hope Hospital. Hundratals människor får komma dit och prova sin syn och få glasögon.
Den här dagen har jag sett framemot.
Till något helt annat och skoj hemma i Sverige så låg jag och scrollade igenom Aftonbladet och möttes av det här!
Som ett gammalt Backstreet Boys fan kommer jag stå längst fram och sjunga med i alla sånger… om jag får biljetter. Kanske ska man campa utanför biljettförsäljningen 🙂
Så glatt med boy (gubb) band. Jag vill dit!
Önskar dig en fin dag.
Var rädd om dig och glöm inte bort att du är värdefull.
Kram ♥️
04:40 | november 10, 2018
Utflyktsdag
Jag lånade wi-fi-dosan över natten och vill inte riktigt lämna tillbaka den.
Gillar att kunna kika in här när jag vill och skriva några rader. Annars är jag helt utan wi-fi och kontakt. Känner mig halv 😉
Ändå läste jag att det finns fler mobiltelefoner än toaletter här i Indien så mottagning borde dom ju ha 🙂
Somnade aldrig om ”imorse” utan tog mig en kopp kaffe i sängen och läste en stund innan jag väckte mamma.
Det här bokmärket från Vida gör mig alltid lika glad när jag öppnar min bok.
Duschen här på vandrarhemmet är inte riktigt en dusch utan en kran. Bara att fylla hinken och hälla över sig. Eller som jag gjorde imorse, satte mig på huk under strålen och vaskade av mig.
Man har en konstant lukt av skit i näsan. Överallt luktar det välanvänt dass, sopor och smuts. Kroppen är helt svart av luftföroreningar efter en dag ute i Kolkata. Allt är så smutsigt, och här bor dom på gatorna i all skit. Barnen sitter i rännstenen och tvättar sig i gammalt smutsigt vatten och överallt hänger det kläder på tork som nog blir smutsigare av att hänga där än att ha dom på sig.
Huvva. Sån misär.
Men idag så kommer våra flickor få uppleva allt annat än misär.
Önskar dock man kunde ta med sig varenda unge ♥️
Har ätit hotellfrukost och är nu redo för att möta resten av gänget. Ett ägg fick man visst bara ta. Jag tog först två och fick mig en utskällning. Han morrade och prickade av på listan att jag fått mitt ägg och inte kunde ta ett till. Här är det inget matsvinn som på hotellen hemma där högar lämnas på tallrikarna.
Hör av mig ikväll när vi är tillbaka. Då är det mitt på dagen hemma i Sverige.
Vad har du för dig?
Tack för att Du finns.
Kram ♥️