10:59 | september 20, 2009
God ”morgon”
Hej min vän. Har precis vaknat och ska äta frukost för första gången sedan jag blev sjuk. Har längtat efter det!
Ville faktiskt barar säga hej och påminna dig om att Du är värdefull.
Hörs lite senare i dag.
Stor kram.
16:42 | september 19, 2009
Fyrkantiga ögon
I dag har jag inte gjort annat än att glo på tv, jag kan hela tv-tablån, för det som varit och det som kommer. Ett program som verkligen var underhållande var ”Svenska Hollywood fruar”. Den gick i repris och jag satt fastklistrad, det var det roligaste jag sett. Vet inte om mening är att det ska vara humoristiskt, men kvinnorna lyckades verkligen få mig att skratta både av förundran och av lite skräckblandad förtjusning. Du måste kolla in ett avsnitt, så förstår du.
Jag vill inte längre, men jag är så matt att det är lika tröttande för mig att duscha som att springa maraton, så det är väl lika bra att jag vilar tills jag blir helt frisk, och tittar på ännu mer tv. Har öppnat upp i sovrummet och legat vid öppningen och andats frisk härlig luft och känt solen i ansiktet. Börjar känna mig mänsklig igen, och blir ännu friskare och gladare av alla kärleksfulla hälsningar. Det vill jag ge dig också om du är sjuk, för man blir bättre av lite omtanke 🙂
Jag har fått strikta order från Peter att inte gå ner, för då kommer jag tydligen få ett vredesutbrott tror han. Han har inte hunnit städa de senaste dagarna, och han säger att jag får inte gå ner förrän han gjort det. Kanske lika bra att jag stannar här uppe då. Vill smyga ner och bara titta, men säger han att det är hemskt så är det dubbelt så vidrigt i mina ögon, så jag spar nog på den lilla energi jag har.
Det kliar i fingrarna, jag vill städa, tvätta, klä mig i annat än en stor unken t-shirt, kamma mig, sätta lite färg på kinderna, försöka äta en god middag och kanske ta ett glas vin, men det är bara att vänta. Kamma mig kan jag i och för sig göra.
I kväll sa doktorn att jag fick krama mina barn, jag får ta i mina barn! Jag har inte pussat på dem på fem dagar, bara sett dem och pratat med dem på säkert avstånd.
Jag ligger och spånar lite idéer i min ensamhet, och tänker på ”Bloggträffen”. Det hade ju varit så kul. Få ansikten på sina vänner, än så länge är det bara min nuna som ständigt stirrar på dig. Jag vill veta mer om dig, hur du ser ut, hur ditt liv är, intressen, ja, allt. Vi vill väl alla träffas, inte bara känna varandra genom kommentarer och frågor. Jag tror att jag vet hur vissa ser ut, har min bild klar inom mig, som jag skapat från det du skriver 🙂 Jo, i alla fall så måste den äga rum, och jag har bestämt mig för att verkligen ta tag i det nästa vecka. Göra verk av allt spån. Tills dess för du inte glömma vårt ”Galleri” där du kan lägga in dina bilder. Där kan vi alla dela med oss. Snälla gör det så jag har något att titta på.
Hoppas att du har en bra helg. Vad händer ute i landet?
Puss och kram.
00:31 | september 19, 2009
Tårar och nostalgi
Jag är väl den enda i veckan som missat att Patrick Swayze har dött, usch, så sorgset och hemskt. Jag vaknade för några timmar sedan och tänkte slötitta lite på tv, och till min glädje visade SVT ”Dirty Dancing” till minne av min idolkärlek i unga år, Patrick. Det var inte många månader sedan jag såg den, men jag har legat hög på medicin och drömt mig bort och fått tårar i ögonen och tittat på den för 48:e gången i kväll. Det var inte heller länge sedan jag tittade på ”Ghost”, med honom, och även där grinade jag, men då var det nog mer hulkningar och en snorig och snörvlig variant. Ville genast börja på en drejkurs efter scenen i ”Ghost” när jag såg den första gången 🙂
Kan varenda replik och älskar filmmusiken till denna klassiker. Du missade den inte i kväll va?
Åh, den är så bra! Till denna scen spelas låten "Unchained Melody" som förövrigt är en av världens bästa låtar.
Dags att sova igen. Jag vägrar att må så här och ligga i karantän längre!
Puss och Kram.
18:16 | september 18, 2009
Diagnos okänd
Hej vackra Du. Tack för alla stärkande ord. Jag saknar dig. Äntligen tål jag att se lite ljus. Har känt jag som en fladdermus, instängd i en grotta från omvärlden. Nu kan jag åtminstone sitta upp och har ätit min första matbit sedan i måndagskväll. Jag önskar inte min värsta fiende detta, fy fasen vad dålig jag har varit och tyvärr är jag nog inte frisk på ett tag heller. Jag har legat i 40 graders feber sedan tisdag eftermiddag. Ringde sjukvårdsupplysningen som trodde att det var svininfluensan med tanke på mina symptom. Jag fick höra att jag inte skulle röra eller vara nära mina barn (men jag skulle fortsätta amma Livan), inte närma mig folk tills jag varit feberfri i ett par dagar. Det kändes som om jag fått pesten, som om jag var en fara för mänskligheten. Jag bröt ihop för jag hade ju tagit hand om Liv och pussat på henne hela dagen innan jag blev riktigt dålig, och det gick fort. Tänk om jag smittat henne! Det är väl barn under ett år som är en av riskgrupperna?
Jag kanske kan bli Apotekets nya modell som skrämmer slag på svenska folket?
Liv har som tur var inte blivit sjuk, inte pojkarna eller Peter heller för den delen. Kan bero på att ingen kommit nära mig. Jag har legat i karantän i sovrummet. Pojkarna har stått gråtande utanför och kastat slängkramar och slängpussar, en och en annan teckning har kommit inflygandes också. Jag har ammat Liv när jag klarat av det (med munskydd och spritade händer), men ibland gick det inte för jag var helt borta och hade knappt mjölk i brösten längre. Har tänkt på människor som har svåra sjukdomar och måste må hundra gånger sämre än mig, som går igenom olika behandlingar mm, och beundrar dem så mycket. Själv ville jag kasta in handduken ett tag. Åkte till akuten och tog prover, men det kunde inte hitta vad det var, min sänka var skyhög, men mer svar fanns inte. De trodde på körtelfeber. Fick massor av olika mediciner i fall det var en bakterieinfektion. I dag ville de ha in mig igen för min infektionsvärden var så höga, och i dag var de ännu högre, men doktorn kunde fortfarande inte ställa en diagnos. Halsen ser ut som en död skogssnigel med vita fläckar och är så igensvullen att jag knappt kan andas, och jag ser också ut som en halvt levande döing.
Ska tillbaka på måndag igen om jag inte är bättre, men jag tror faktiskt att mitt penicillin hjälper. Peter är rädd för att bli smittad för då vet vi inte hur vi ska få ihop allt om båda ligger som två kadaver och kvider. När han frågade läkaren idag om det var något han kunde göra i förebyggande syfte så tittade läkaren på honom, vände sig mot mig och sa ”är din man en hypokondriker?” Därefter vågade inte Peter säga något. Skrattade så att jag höll på att få upp skogssnigeln i halsen.
Måste ge Peter en stor eloge full av kärlek, som tagit hand om allt så bra. Han har en ängels tålamod. Själv hade min röst gått upp i falsett hundra gånger, när jag hört genom väggarna vad som pågått utanför min karantän. En pytteliten som mest bara ligger och biter på sina tår är lugnt, sen en mellankille som är så disträ att man kan bli tokig. Säg till tio gånger så kanske han hör men du måste vara exakt i vad du säger.
Peter: Borsta tänderna!
Mio: Med vadå?
Peter: Vad sägs om tandborsten?
Mio: Var finns den?
Peter: Du får gissa: Kylen, ugnen eller badrummet.
Mio: Varför ligger den i kylen?
Peter: Driver du?
Mio: Om vad?
Peter: Ja, vad bad jag dig om?
Mio: Vet inte.
Sedan har vi den stora som är i något slags förstadie till puberteten, i alla fall när det gäller humöret. Allmänt vresig och sur och suckar åt det mesta och tror han kan allt. Problemet med mig är att hur sjuk jag än är så ligger jag och känner mig usel och stressar upp mig för att jag inte kan göra något. Vill skriva till dig, hjälpa Peter med matlagning och barn. Önskar att jag hade en knapp som bara kunde stänga av denna jobbiga känsla. Kan du också känna så ibland, eller är det bara jag som är knäpp?
Är så deppig för vi skulle åkt upp till min pappa i dag och vara där över helgen. Vara ute i skogen, fiska och grilla. Har saknat honom så mycket och min lilla bror också. Hade sett framemot det så mycket. Pojkarna packade sina väskor redan förra helgen för att de längtade så. Så sketans typiskt, men vi får ta det näst, nästa helg istället, har vi bestämt.
Såg du att Jessica Andersson ska börja skriva här? Det ska bli jättespännande tycker jag. Hade tyckt det var ännu roligare om Maggan också ville skriva här igen, men jag hörde att Bingo skrivit att hon kanske skulle börja blogga hos Katrin Zytomierska om hon vann Awarden. Vi måste rösta på henne så vi kan få chansen att läsa henne roliga inlägg, trots att det inte blir här hos oss 🙂
Nu måste jag bli frisk, ska vila lite. Tänk att jag är trött trots att jag sovit nästan dygnet runt sedan i tisdags.
Förlåt, snart blir allt som vanligt igen! Jag som t.o.m. bloggade mellan värkarna 🙂
All kärlek!
10:11 | september 18, 2009
Snart tillbaka igen
Idag är det förhoppingsvis sista dagen som jag behöver använda mig av min ”sekreterare” när jag skriver. Nu ska jag iväg till sjukhuset och få svar på mina tester och ta lite nya prover. Hoppas allt går bra för nu börjar jag tröttna på att ligga instängd i mitt sovrum och stirra i taket. För inte mysa med barnen eftersom jag smittar och jag orkar inte ens se på tv. Har inte ätit någon ordentlig mat sedan i tisdags. Igår blev det lite soppa. Vi hörs när jag är tillbaka.
Stor kram och ha en underbar dag.