10:48 | april 28, 2009
Nu är det dags!
Ja, då var det dags!
Frukost i sängen
Efter undersökningen här på BB Sthlm bestämde vi för att sätta igång förlossningen. Allt är redo för det, så nu snart kommer barnmorskan och sätter dropp och allt vad det nu är. Jag har mått så dåligt sista tiden, inte fått någon som helst sömn, haft fruktansvärd foglossning och knappt orkat med mig själv. Du vet ju lite hur det har varit. Vill orka med att föda och ta hand om de två pojkarna hemma också så nu kör vi! Undras vad barnmorskan tänker när jag sitter här i förlossningssängen med datorn i högsta hugg :-).
Tänk på mig nu. Är så nervös, men självklart lycklig också. Peter är lugn som en filbunke, men det är han nog inte länge till :-).
Spänd väntan!
Vi hörs snart igen.
Nu önskar jag mig själv Gott Mod.
Världens största räddaste kram.
20:07 | april 27, 2009
Äntligen hemma
Åh, jag älskar verkligen våren. Alla dofter som fyller luften, fågelkvitter (om dagen), knopparna på träden, blommor som täcker marken, gladare medmänniskor och ljumma dagar och kvällar. Jag känner mig glad nu för mina pojkar har kommit hem. Mio har haft Bolibompanamnsdag så det har vi firat med tårta. William fick sin bit lite senare för han har lekt hos en kompis efter skolan. Båda var så lyckliga, Mio för sin namnsdag och William för han har träffat Johan Palm i helgen och dessutom fått hans nya singel, signerad, stort!
Äntligen har Mio fått sin efterlängtade namnsdag. Tack Bolibompa.
En stolt och lycklig William.
I kväll kommer syster hem från sin resa med ”Postkodlotteriet”, hon verkade väldigt trött när jag talade med henne tidigare idag. Hon skulle vänta i sju timmar på flygplatsen i Paris. Usch, det är så trist att behöva vänta när det enda man vill är att komma hem.
Tidigt i morgon bitti ska jag till BB på undersökning. Lovar att hålla dig underrättad om vad som händer.
Nu ska jag och pojkarna kramas och göra oss klara för kvällen. Vill kramas mycket nu, för i morgon kanske jag har fullt upp med att föda barn.
Stora kramar.
09:19 | april 27, 2009
Bigamist, ja visst!
God morgon. Är på bättre humör idag, och har mindre ont i kroppen. Tack för dina stöttande ord. Fy sjutton vad deppig, och nära ett ”falling down” sammanbrott jag var igår :-). Fick samtidigt ett sms från en person som gjorde mig ännu mer upprörd och ledsen. Jag har så svårt att förstå mig på vissa människor ibland. Det finns de personer som verkligen saknar självinsikt och framför allt glömt sin egen historia i elakheter och svek. Jag har aldrig fått ett förlåt men jag har ändå valt att förlåta och gå den andra milen så idag känns även det bättre.
Apropå sms så kontaktade jag en god vän som jag inte talat med eller umgåtts med på länge. Vi tänkte ha en liten grillfest här hemma i slutet av maj och jag ville bjuda in henne. Så jag skickade en sms-inbjudan. Jag skrev i sms:et att självklart är respektive även bjuden. Visste inte om hon levde med någon nu, men fick svaret att hon nu lever i en tresamhet med ett PAR som ska ha BARN om en vecka! Vet inte vad jag ska säga!
Nu ska jag följa med Peter in till stan. Vill inte vara själv hemma om det sätter igång, så idag ska jag vara ett litet bihang :-).
Ha en underbar dag och start på veckan. Du är värdefull!
Kramar.
23:24 | april 26, 2009
Jag blir tokig!
Jag avskyr att klaga för jag är inte sjuk och det finns personer som faktiskt är det och har all rätt att klaga och må dåligt, men jag måste göra det lite grann nu. Har inte skrivit så mycket idag för jag mår så dåligt. Har sprängande huvudvärk, kan inte ta mig ur sängen själv pga fruktansvärd foglossning. Kan inte gå, ligga, sitta eller andas. Vill bara skrika rakt ut för jag håller på att bli tokig på riktigt tror jag. Vet inte var jag ska ta vägen, det kryper i kroppen och jag vill så gärna sova, men det går inte!!! AAAAAHHHHH!
Kram.
09:44 | april 26, 2009
Var lycklig min vän!
När jag tittar på babytickern till höger på sidan så känns det så konstigt. Oj, vad jag har väntat på denna dag, en dag kvar. Minns när det stod 90 dagar kvar och det kändes som en evighet. Nu betyder det ju inte att hon kommer i morgon, men sannolikheten är större än för 90 dagar sedan :-). Jag må ha gjort det två gånger förut, men det är så länge sedan och varje graviditet och förlossning är ju unik och ser olika ut för det mesta. Och vi som har fött barn vet ju att man glömmer väldigt fort hur ont det egentligen gjorde att krysta ut en flera kilo stor bebis. Williams födsel var en lång smärtsam pärs medan Mios gick lätt och relativt fort. Jag är full av förväntan och längtan, men också av lite rädsla.
Igår hade jag och Peter total torka på fantasi och idéer på vad vi skulle göra. Efter att vi suttit vid vattnet och ätit glass åkte vi mot stan. Ingen aning varför, men vi började planlöst köra runt och titta på alla fullsatta uteserveringar och folk i rörelse.
Vi körde nog runt i flera timmar och bara spanade. Ett lite udda par är vi allt, men vi trivs bra tillsammans oavsett om det är i en bil, på restaurang eller bara liggandes i soffan hemma. Det vi tänkte på var att detta är vår sista barnfria helg på mycket länge. Innan har vi för det mesta haft varannan helg då vi hittat på något bara vi två eller med vänner. Det är konstigt och häftigt på samma gång. Hade gårdagen varit för ett år sedan hade vi sedan länge också suttit på en uteservering med en flaska (eller flera) rosévin och löst alla världens problem, men den dagen kommer väl den också :-).
Idag är David, en god vän och mycket duktig författare och specialist i psykiatri, gästkrönikör. Han har bl a skrivit boken ”I trygghetsnarkomanernas land” (om du inte läst den, så läs den). Jag känner igen mig i mycket av det han skriver. Han har så rätt, så rätt, men som jag berättat för dig tidigare så är jag just den överbeskyddande föräldern som måste tagga ner lite. Vet bara inte hur? Jag älskar mina barn så mycket att jag blir galen, och vill skydda dem från allt, samtidigt som jag självklart låter dem få utvecklas och växa i sin egna trygghet. Den som lider mest är ju jag själv. Jag går konstant runt med magont och katastroftankar. David får nog ta sig an mig och min mentala hälsa :-).
Det ser ju onekligen ut att bli en vacker dag idag också, så jag ska nog ta mitt morgonkaffe och gröt och sätta mig ute på en filt. Har du haft en fin helg? Hoppas det!
Stora kramar.