13:57 | april 21, 2013
Välkomnad Debatt
Hej igen. Måste skriva ett inlägg och lyfta fram det här med näthat. Näthatet bland oss vuxna. Något som jag tycker är viktigt att våga ta avstånd ifrån. Jag fick i förra veckan en inbjudan till Riksdagen. Jag och andra kvinnor som lever i offentlighet och utsatts för näthat ska tillsammans med Beatrice Ask diskutera och prata om hur man kan få stopp på det. Det kommer vara omöjligt att stoppa näthatet helt men kanske kan vi med hjälp av våra politiker lyfta frågan så att hatet åtminstone dämpas. Eller att du som läsare tänker en gång extra nästa gång du besöker en blogg och vill få ut din ilska.
Under mina år i offentlighetens ljus har jag fått utstå det ena och det andra. Allt om vilken hora jag är, mina barn är fula och att jag är en dålig mamma. Jag var 16 år första gången jag uppmärksammades. 16 år! På den tiden var det journalister som skrev om mig och hur usel jag var som person. Vuxna journalister som gav sig på ett barn i jakten på lösnummer. När jag var 22 år och nybliven ensamstående mamma skrev Linda Skugge en hel krönika i Expressen om hur dålig mamma jag var. Barnets pappas roll nämndes aldrig. Hela Sverige kunde läsa om hur dålig jag var. Vid detta tillfället hade jag aldrig träffat Linda utan hon baserade sin bild av mig genom vad hon själv läst. Det gav henne rätten att offentligt avrätta mig som mamma. Och ingen reagerade eftersom jag var blond och hade silikonbröst. ”Hon får skylla sig själv, den bimbon.” Hur hade du känt som mamma om du vaknade upp där hela Sverige tutades i att du var usel genom en journalist som baserat artikeln på en subjektiv bild? Hur hade du hanterat det som 22-åring där du satt ensam med en bebis?
Det är bara ett fåtal som kan min historia om min person. Den sträcker sig längre än en 16-åring som visade brösten i Slitz. Få personer vet varför mitt liv ser ut som det gör och varför. Trots att jag sällan syns i tidningar fylls kommentarsfälten fort när mitt namn nämns. Hora, luder, dålig mamma och sönderopererad bimbo. Det ska jag tydligen tåla. Jag är ju en offentlig person och då ska man inse att det kommer på köpet.
Näthatarna är långt ifrån bara barn och ungdomar. Anledningen att jag slutade blogga på Mama.nu var att näthatet var så stort. Mama vänder sig mot kvinnor med barn eller kvinnor som funderar på att bli mammor. Samma sak när det gäller Familjelivs forum. Det är vuxna kvinnor. Kvinnor som tycker det är en mänsklig rättighet att kalla andra kvinnor luder och dålig mamma. Hur ofta anklagas en pappa för att vara en dålig förälder?
Jag undrar om du som skriver kommentarer tänker på att både min Mio och William är gamla nog för att läsa vad som skrivs. Att få höra att ens mamma är en hora. Jag själv läser inte längre saker om mig själv. Skulle aldrig få för mig att googla mitt eget namn för jag vet vad det innebär. Precis som på bloggen är det de kommentarer som är elaka man lägger på minnet. Sedan kan det finnas 99% som är snälla. För även om du är offentlig så har du givetvis vanliga känslor även om mina blivit avtrubbade när det kommer till folks åsikter. För tydligen ser somliga chansen att uttrycka sitt hat som en rättighet.
Det mest intressanta är att största delen av hatet grundar sig på att jag varit med i Slitz och det är tydligt att de som avskyr mig mest är kvinnor som var i 20-35-års ålder på sent 90-tal. Där blev jag en bimbo för alltid. Att det är för halva mitt liv sedan spelar ingen. Som 4-barns mamma är jag tydligen samma person som jag var när jag var 16 år. Har du förändrats sedan du var 16?
Igår var det dags igen, även om det inte var något allvarligare påhopp. Det jag vill få fram är varför man överhuvudtaget tar sig tiden att lämna ett negativt spår efter sig. Aftonbladet hade hämtat upp några meningar från ett blogginlägg och skrivit att jag tatuerat in min mans namn på min arm. ”Artikeln” i sig var inte farlig men det som skrämmer mig är personerna som kommenterade. Med Facebook-inloggning sitter det glatt svenskar som visar upp sig med både namn och bild och skriver hur korkad jag är och om alla mina män framöver. Jag nästan hör hur de ryggdunkar varandra när de i grupp klankar ned på mitt utseende och mitt liv. ”Ha ha ha… det får den lilla slampan ta, hon är ju offentlig” hör jag hur de skrattar triumferande. Jag skrattar inte. Inte för att jag tar illa upp utan för att det finns vuxna som aktivt loggar in för att lämna negativa spår. Trots att det aldrig någonsin träffat mig eller vet varför mitt liv ser ut som det gör. Jag tycker innerligt synd om dessa små människor. Det är dags att ni vaknar upp och därför är jag tacksam att Beatrice Ask tar detta på allvar och försöker stävja det.
När jag födde Vida och låg på sjukhus i närmare två veckor kunde man läsa lite sådant här (Anneli nedan syftar på min man):
Igår skrev min man ett inlägg om detta. Idag gör jag det. Förhoppningsvis kan vi få några av er att tänka efter en gång extra nästa gång det kliar i era fingrar. Som min man skrev så sitter många av de vuxna näthatarna i föräldramöten och diskuterar hur de ska stoppa mobbning på deras barns skolor. Det de inte tänker på är att detta också är mobbning. Speciellt med tanke på att vi är vuxna och vet hur ord kan skada.
Är det något som tröstar mig i detta så är det att jag vet att allt man gör mot andra, på ett eller annat sätt, kommer tillbaka till en själv.
Något som jag, och vi här på FEMME ryggdunkar varandra för, är den stämning vi har här. En stor eloge och kärlek till dig som lämnar spår här i kommentarsfältet som är positivt och glatt. Stöttar och glädjer inte bara mig utan också andra här. Berättar någon att de är deppiga eller sjuka så är det på fem minuter flera uppmuntrande kommentarer till den personen. Alla tycker vi och tänker olika om saker i livet, som uppfostran av barn, utseende eller tatueringar. Det vore ju trist om vi alla var stöpta i samma form och tycker lika om allt. Men det är skillnad mellan påhopp och ha olika åsikter.
Vad tycker du?
Kram ❤
12:12 | april 21, 2013
Födelsedagkalas
Hej vacker. Hoppas att du har en fin helg.
Igår var det en härlig vårdag. Var ute med barnen på förmiddagen sedan for jag in till stan. Min vän Lenita fyllde år och vi var ett gäng tjejer som överraskade henne. Älskar överraskningsfester. Läser du det Peter? 🙂 Jag fyller ju 35 i sommar.
Premiär för mina nya skor.
Jag och William tog pendeltåget in till stan. William skulle till sin pappa så vi tog sällskap in.
Först var vi på Grand Hotells bar där vi överraskade Lenita sedan gick vi till hennes brors restaurang Stockholm Matvarufabrik. Maten var fantastisk.
Grattis Vackraste Lenita!
Micaela, jag och Anna.
Galet, härliga, underbara Lotta.
Stor Kram ❤
10:14 | april 20, 2013
Mot Cypern
God underbar lördag min vän. Wow, vilken dag. Redan tidigt imorse var det varmt ute, eller i alla fall inte kallt 🙂
Känns som att det är en riktig ta-fram-utemöblerna-dag.
William är iväg på fotbollsmatch idag och jag och flickorna har precis ätit frukost. Snart ska vi ut i solen.
Vida är dock i en jobbig ålder för att vara ute, tycker jag. Vet liksom inte vart jag ska göra av henne. Hon kan ju inte gå och kryper hon runt på marken lär hon äta upp varenda sten. Tror jag ska köpa en gåstol så kan hon dra sig runt här ute på gatan utan problem eller stenar i magen 🙂
Igår kom mina supersnygga vår- och sommarskor. Love at first sight.
Perfekt väder för dessa idag.
Circle of Trust heter märket och jag har beställt mina från Modesto. Där finns de i flera olika stilar. På Styleicon hittar du även alla återförsäljare.
Snygga va? Lite roligare än Converse som alla har.
Igårkväll var det tjejkväll. Jag Vida och Liv låg i sängen och tittade på Let´s Dance efter att ha ätit tacos. Så fort de sommnat så monterade jag färdigt min hylla. När William kom hem från skoldiscot så undrade han vad jag höll på med. Monterade, slet, bar och möblerade om. Höll på till sent in på natten. Lagom till att jag skulle lägga mig så började Vida hålla låda. Suck.
Vida fick vara med på ett hörn när Emilia och Liv lekte. De skulle ut och resa och packade ner allt möjligt i en väska.
Nu drar vi till Cypern, ropade Liv.
Vad gör du idag? Har du lika fint väder?
All Kärlek ❤
19:15 | april 19, 2013
Disco
God kväll vacker.
Mitt IKEA-besök var lika trevligt som ett sådant besök alltid är. Älskar att strosa runt där. Idag var det dessutom lugnt och inte så galet mycket folk.
Här ska det byggas så fort flickorna har somnat.
Det blev ingen Billy. Hittade en finare.
Jag har ett rum här hemma, vårt gästrum, som är mitt lilla projekt. Det rummet ska vara romantiskt, lite shabby chic hade jag tänkt.
Love it ❤
Mio är hos sin pappa i helgen, William på skoldisco och Peter på vuxendisco 🙂
Så här hemma är det tjejkväll med tacos och Lets Dance (och en väldans massor av saker att bygga ihop).
Vad gör du ikväll?
Kram ❤
10:02 | april 19, 2013
Ny hylla
God freeeedag min vän! Äntligen är denna härliga dag här.
Jag börjar min dag med ett besök på IKEA. Frukost och hylljakt står på förmiddagens agenda.
Lutar åt en superenkel vit Billy. Misstänker dock att mer än Billy följer med mig hem.
All Kärlek ❤