11:19 | februari 12, 2012
Glitter
Hej igen min vän.
Jag har så många bilder från vår resa som jag vill dela med mig av till dig.
Jag tog med mig en stor påse med håraccessoarer till flickorna. Butiken Glitter skänkte dessa. Tack ❤
Oj, vad glada de blev. De gick runt med dubbla diadem, blommor och spännen i håret 🙂
Flickorna med sina "föräldrar" Elisabeth och Kalai.
Vi hade med oss Invisible Friends till alla flickorna. Kanske Du är en av dem.
All kärlek ❤
10:59 | februari 12, 2012
Födelsedagsbarn
God söndag min vän. Hoppas allt är väl. Här i Sigtuna skiner solen mot den snötäckta, gnistrande marken. Det är en vacker vinterdag.
Idag fyller kära Marianne år. Hon är kvar hos oss över helgen så vi kan fira henne riktigt ordentligt.
Hon fyller år idag så det är en stor dag. Vi har dock bestämt att ålder bara är en siffra. Hon är inte en dag över 50 🙂
Vi bjöd henne på frukost på RC nere på stan och tårta så klart.
Nu ska jag ladda upp fler bilder från vår resa.
Puss på dig och kom ihåg att Du är värdefull ❤
20:11 | februari 11, 2012
Melodifestivalen
God kväll vacker. Här hemma är det Melodifestivalen som gäller. Vi har precis ätit en god Ceasarsallad med kyckling. Nu ska vi heja på Sonja Aldén. Hoppas hon går direkt till final.
Vad gör du ikväll? Om du tittar på Mello, vem håller du på?
Kram ❤
15:51 | februari 11, 2012
Invigningen
Hej igen min vän. Blev tvungen att ta mig en tupplur nu på dagen med Liv. Jag känner av tidsomställningen. I Indien var vi fem timmar framåt. Det var lite svårt att sova för bebisen lever rövare i magen. Sparkar och rullar runt 🙂
På måndag ska vi på ultarljud. Ska bli så spännande att se vårt mirakel. Är så nyfiken att jag även måste kolla vad det blir. Jag tror att det är en liten pojke som tumlar runt där inne och Peter tror flicka.
Att vi valt att vara med och stötta bygget av ett hem för endast flickor är att flickor är oftast inte önskade. De anses som en last. Flickor kan inte försörja familjen och hemgift när de gifts bort betalas av föräldrarna till flickan. Så hemskt att det är så. Man får hoppas att det blir en förändring i landet, men tills vidare får vi vara med och hjälpa de oönskade flickorna som kastas ut på gatan eller på soptippen.
Det finns så klart många, många små pojkar som också lider, fattigdomen är så stor att man inte kan förstå. Man kan bli matfadder också. Då går den summa man skänker till projekt som mat, vård och värme till de kastlösa, de som bor i slummen under presseningar och som till barn som den lilla pojken som gick runt och tiggde med ett spädbarn på höften.
Tänker på barnet i min mage som föds direkt in i en familj där han/hon kommer få kärlek och allt som dessa barn fattas. Tänk om man kunde ge alla en trygg famn och hem.
Vi invigde den första delen av hemmet innan vi for hem. Det ska även bli en volantärbyggnad för de som vill åka dit och hjälpa till. Även gräva en brunn så de har tillgång till rent vatten står på To do-listan. Marken ska höjas för barnens säkerhet innan monsunregnet kommer och det saknas fortfarande mycket i deras hem.
Ser framemot resan vi ska göra tillsammans framöver, troligtvis redan till hösten eller den här tiden nästa år. Tjoho 🙂
De hade täckt för byggnaden som ännu inte är klar och gjort så fint. Den här dagen var vi många som väntat på.
Marken måste höjas upp till den gröna kanten. Under monsunperioden måste marken vara höjd så de skyddas från ormar och översvämning.
Ett provisoriskt tält hade satts upp för oss, flickorna och gästerna under invigningen.
Jag får dela min mamma med många barn över hela världen.
Linn med sin mamma Lotta. Linn utbildar sig till hantverkspedagog och kommer åka tillbaka till hemmet som volantär och lära flickorna att skapa.
Barnen fick pärlor mm så de kunde göra sina egna halsband och armband som de hade på sig på invigningen.
Här klipper vi bandet till deras matsal och kök.
Och här klipper jag bandet till det ena sovrummet.
Glädjen i barnens ögon när de såg sitt hem var helt fantastsikt att se.
Efter invigningen åt vi god mat i nya matsalen. Alla som var där bjöds på mat och invigningen var öppen för alla. Fattiga barn och vuxna från området kom dit och åt.
Nu ska jag grädda våfflor 🙂
Puss och kram ❤
10:01 | februari 11, 2012
Ett hem
God lördag min vän. Nu är jag hemma igen 🙂
Sent igår kom jag och Peter hem efter en lång resa fylld av tårar glädje och kärlek.
Det kommer bli mååånga inlägg med mååånga bilder. Kan inte lägga upp allt på en gång så jag börjar dag för dag.
Vill börja med att tacka för alla varma ord och hälsningar. Tack min vän ❤
Sista dagen i Indien brast det för mig. Jag hade hela tiden bitit ihop och känt tårarna bränna bakom ögonlocken. När vi satt i bilen på väg till slummen för att träffa en av flickornas mamma så knackade en liten pojke på vår bilruta. Han var inte mer än fem år och bar runt på ett spädbarn som bara var några veckor gammalt. Spädbarnet hade inga kläder och bara skrek. Eftersom bebisen var så liten kunde den inte hålla upp huvudet. Pojken försökte bära bebisen på höften och huvudet bara for fram och tillbaka. Det var så fruktansvärt. Fick hela tiden tänka att man kan inte hjälpa alla men man kan rädda många. Hela tiden ville jag ta med mig barn i bilen, rädda dem från misären. Men de fanns överallt!
Vi har redan nu börjat planera för en ny resa till barnhemmet och Indien. Då kan du få följa med på riktigt 🙂
Tanken är att vi åker ett stort gäng, besöker flickorna, slummen och beger oss ut på äventyr. Det är en fantastisk känsla att komma dit och se exakt var ens pengar har gått och kunna hjälpa till på plats. Nu när vi var där så invigde vi en del av centret. Det kommer bli så mycket större, så när vi åker dit igen så inviger vi hela centret där 30 flickor ska bo och kvinnor och barn från slummen får komma och få vård och hjälp.
Vill du redan nu hjälpa till och vara med kan du gå in på Barnhemsbloggen här på Bloggfamiljen. Det är genom den som vi lyckts få ihop mycket pengar till bygget och flickorna. Om man märker sin gåva med Bloggfamiljen så går varenda krona dit, inga administrativa avgifter tas från dina pengar, utan 100% rakt till flickornas framtid. Skönt att veta.
På bloggen kan du även följa vart dina pengar går. Som Calle Schulman som skänkte till flickornas sängar eller en här i ”familjen” som skänkte till cyklar. Hon fick ett tackkort från flickorna med bild på dem och deras nya cyklar som hjälper dem att komma till skolan. Det är det som känns roligast för oss. Vi kan följa varje krona utan att behöva vara rädd för någon som skor sig på andras olycka.
Bankgiro nr 900-1934 ”Lyft ett barn ut ur mörkret”. Glöm ej märka din gåva med Bloggfamiljen så går 100 % dit.
När vi kom till Kolkata åkte vi först hem till flickorna där de bor nu tills hemmet är klart. De bor i ett hus som hyrs av Kalai och Elisabeth som är föreståndare och fungerar som deras pappa och mamma.
När vi kom till deras lilla hus var de festklädda och sjöng för oss. Nu är de 14 flickor i åldrarna 4 till 15 år.
En flicka hittades två dagar gammal i en soptunna. Hon var förgiftad och medvetslös. I två veckor låg hon på sjukhus innan hon vaknade. Tänk att mamman försökt förgifta henne till döds och sedan kastat henne i en soptunna! Så fruktansvärt. Men fantastiskt att hon nu är sex år, har ett hem och en familj med massor av systrar som älskar henne.
I det här lilla rummet sover alla 14 flickorna på tunna "madrasser" som de rullar ut. Rummet är ca 10 kvm. Du skulle hört deras glädjeskrik, på invigningen, när de fick se sina nya sovrum, sängar och hem.
Dagen innan invigningen for vi och köpte kläder, sängkläder, kuddar, madrasser och annat till flickorna.
Bilresan ut till hemmet var väldigt guppig och gropig. Fick hålla i magen 🙂 . Här ser du det vackra huset och muren. En mur är ett måste för att hålla bort tjuvar, farliga djur och ormar.
Vi for ut till hemmet dagen innan invigningen för att fixa med det sista, men det är mycket kvar.
Huset är fint målat i gult och blått.
Här står Linn som var en i vårt team. Hon och hennes föräldrar åkte direkt till bygget när vi andra åkte till Ambala. De åkte i förväg för att måla motiv på väggarna. I matsalen fick flickorna ett sagoslott. Passande.
I det ena sovrummet målade hon en orkidé.
Här står Peter, Göran och mamma i samlingssalen och planerar. Här ska det bli ett bibliotek, datorrum och plats för symaskiner så de kan lära sig sömnad.
Jag hade typiska Indiska kläder på mig.
Hemmet ligger i lugna och fina omgivningar.
Titta på byggställningarna. Balansakt!
En modig målare hängde ute på byggställningen.
Din hjälp är inte bortglömd på barnhemmet.
Nu ska jag mysa med Liv innan jag fortsätter att ta med dig på våra dagar i Indien.
All Kärlek ❤