23:12 | maj 6, 2009
Utelåst
Hoppas du haft en fin dag. Min har varit helt bisarr. Min morgon började lugnt och skönt. Var precis på väg att börja äta min frukost och skriva min sida till Aftonbladet, då telefonen ringer.
– Hej, jag ringer från BB Stockholm och du hade tid här kl 9 för hörseltest och läkarkontroll av din nyfödda bebis.
Någon sådan tid har jag inget minne av alls, jag är så snurrig för tillfället. Så det var bara för mig att hoppa ur min pyjamas, klä på mig och göra i ordning lillfisen. Självklart ville hon i samma stund ha mat och ny blöja. Vi kom efter många om och men iväg. Väl där gick det jätte bra, hon hade alla rätt :-).
Hon hör bra. Bra att veta när hon är i tonåren :-).
Min deadline till Aftonbladet var ännu närmre nu, så det var bara för mig att sätta mig i väntrummet och amma och skriva. Peter kände sig stressad för han hade ett viktigt möte en halvtimme senare och innan dess var jag tvungen att bli klar och vi var tvungna att hämta bilen vi ska låna över helgen.
Texten skickad, bilen hämtad och Peter något sen på väg till sitt möte, åker jag hemåt för att hämta William från skolan. Han har börjat spela fotboll i ett lag här i Sigtuna, och behövde träningskläder och dubbskor. Eftersom det var hans bolibompanamnsdag idag (tack Miini) så åkte han och jag till Arlanda stad och köpte kläderna till honom och firade honom med glass. Vi hade två mysiga timmar. Liv var självklart med. Men hon sov i vanlig ordning.
Vi hämtade Mio och åkte hem, samtidigt kom Nick och Chris (Mios dagmamma Helenes fina pojkar) som skulle vara hos oss och leka. Frid och fröjd, tills jag upptäcker att jag inte har någon hemnyckel, vi var utelåsta. Där stod jag med Liv i famnen och fyra killar som vill in och leka. Usch, vad jobbigt! Peter som hade hemnyckeln satt i ett viktigt möte i stan så han fick jag inte tag i, Maggan var inte heller hemma och vi kunde inte köra iväg någonstans för alla fick inte plats i bilen. I alla fall inte på ett säkert och lagligt sätt.
Pojkarna fick helt enkelt leka ute. Liv började vakna och knorra efter mat så jag fick sätta mig i bilen och börja amma henne. Just då kommer Mio springande och ropar ”Maaaammaa, Jag måste baaajsa nuuuu!”. In med en gråtande Liv i bilstolen och ut i skogen för att ”rasta” Mio (som dessutom måste ha ätit något dåligt). Tur att jag nu för tiden alltid har våtservetter i väskan. Och vad händer då, jo, himlen öppnar sig och det börjar ösregna! Oj, vad mitt humör började tryta.
Efter över en timma lyckas jag få tag i nyckeln hem till syster. William hade precis blivit hämtad till fotbollsträningen, så vi fick plats i bilen och körde hem till henne. Ville föreviga detta missöde, men då kom jag på att jag lagt kameran i Peters dataväska, typiskt.
Det slutade i alla fall bra. Nu ligger jag i sängen och längtar efter att få sova, är så trött, men jag måste packa nu för vi far ju ner till Skåne direkt efter att vi lämnat pojkarna på skola och dagis imorgon. Man brukar ju säga att inget ont som inte för något gott med sig… Jag slapp ju städa!
Såg du tävlingen som vi har varje fredag på förstasidan? Gå alltid in på första sidan så du inte missar nyheter. Vill även pusha lite för bildgalleriet. Tycker det är jätte kul med mycket bilder så man kan få ansikten på vännerna här inne och se bilder på saker du gillar.
God natt om en stund.
Stora kramar.
08:26 | maj 6, 2009
Städa eller storstan?
God morgon. Hoppas att du mår bra. Jag och Liv ligger i sängen, ska masa mig upp snart. Peter har åkt och lämnat barnen. Storhandlade igår, så kylen är full av massor av god frukost. Det bästa jag vet :-). Ska ner och duka fram till Peter kommer tillbaka så att vi kan sitta länge och äta och läsa morgontidningen.
Vet inte hur jag ska gör idag. Vill gärna följa med Peter in till stan, men vill (eller snarare måste) samtidigt ta en storstädardag här hemma. Får nog göra bådadera, för Peter behöver hjälp med att hämta en bil som vi fått låna av vår underbara vän Per (han som även lånade ut en bil till syrran, om du läst det) nu när vi ska ner till Skåne. Vi far redan imorgon bitti. Ska bli så kul att komma iväg ner dit och träffa Peters familj och presentera dem för lilla Liv.
Nu kom jag på att jag har deadline på min sida i Klick! om ett par timmar, så nu fick jag lite panik. Långfrukost med jobb får det bli.
En morgonsur Mio hälsar.
Ha en fin dag.
Värme och kärlek.
23:07 | maj 5, 2009
Svin och fåglar tar kol på mig
Vaknade precis med ett ryck av att jag satt med gamnacke och dreglade Liv på huvudet. Somnade sittandes med henne efter att jag ammat. Fy, vad trött jag är, men kan ju inte somna utan att säga god natt till dig :-).
Liv utan dregel i huvudet.
Än så länge är Liv inte en "rosa bebis", utan mer en "retrobebis". Hon passar bra i brunt och lite 70-tals stil.
Har grejat här hemma hela dagen. Tvättat och sorterat kläder. Har fortfarande inte köpt en byrå till Williams kläder och Mios får inte plats i den han har, så det är högar med kläder i Livs rum. Blir tokig när det är rörigt och allt inte har sin plats i hemmet. Ändå kan jag blunda och bara stänga dörren för jag helt enkelt inte orkar ta tag i det.
For hem till syster och gav henne en liten gåva i eftermiddags. Vi stannade där ett tag och fikade tillsammans och Mio och Tristan härjade runt.
Jag, Peter och Moi åt kinamat efter dagis. William var hemma hos en kompis. Är glad att han börjar få många vänner här i Sigtuna.
Mio och Tristan klädde ut sig.
Vi började planera sommaren idag och tänkte att vi kanske skulle åka till Spanien med barnen två veckor. Det hade ju varit fantastiskt, har aldrig varit utomlands med båda barnen förut. Kände bara en malande oro över den här vidriga svininfluensan som sprider sig. Vågar man åka till Spanien? Visst det är ju bara ett fåtal fall av människor som insjuknat eller dött, men ändå. Tycker det är otäckt. När fågelinfluensan spred sig över världen för några år sedan, och all vaccin mot detta virus var slut så övervägde jag att flytta ut i skogen. Bosätta mig med barnen i en stuga helt avskärmad från civilisationen och bunkra upp med mat för flera år. Jag och Maggan lyckades få tag i vaccinet, och köpte för tusentalskronor. Mycket bortkastade pengar! Tänk om jag flyttat till den där stugan och satt där än i dag med barnen och gnagde på gamla kottar och trott att vi var de enda överlevande efter fågelinfluensan. Nej, jag ska nog sluta läsa tidningarna och boka den där resan till Spanien :-).
God natt min vän.
Varma kramar från galenpannan.
10:32 | maj 5, 2009
Krabbor och bad.
Hej min vän. Har krupit ner under täcket igen med Liv i famnen. Skönt att kunna ha den här tiden och bara ta det lugnt. Det är än så länge nätter utan gråt. Jag väcker henne var 4:e timme nu för att ge henne mat, så jag får sova bra på nätterna. Peppar, peppar…..
I helgen ska jag, Peter och pytteliten åka ner till Skåne. Pojkarna är ju hos sina pappor i helgen så de kan tyvärr inte följa med. Vi ska hälsa på Peters familj. Ska bli mysigt att packa bilen och fara iväg ett par dagar. Livs första långresa. Peters mamma bor i ett underbart hus i Båstad, uppe på åsen med en vy av fält och havet som skymtar bortom kullarna. Det kommer bli många långpromenader och förhoppningsvis mycket sol och värme. Vi brukar åka dit två veckor på sommaren med barnen. På dagarna åker vi ner till Torekov och fiskar krabbor och sedan har barnen (och även vi vuxna) krabbrace, då vi ställer alla krabbor på ett led och ser vems som springer ner i vattnet först. Sedan blir det bad och barnen cyklar runt och leker. På kvällarna brukar det komma vänner på besök och vi grillar och tar något glas rosé i sommarkvällen och en sväng på byn för att spana in folk. I år åker vi dit i juli hela familjen, längtar. Det är verkligen vackert nere i Skåne. I år blir det husbyte med Peters mamma. Vi tar Båstad och hon intar Sigtuna. Mysigt!
Fokus krävs i krabbfisket.
Nu ska det bli krabbrace.
Bad hela dagarna.
Älskar att man kan köpa grönsaker längst vägarna. Du tar vad du vill ha och lägger pengarna i en burk. Här litar man på folk :-).
Nu är det matdags.
Ha en fin dag kära Du. Vi hörs snart.
Kramar.
23:06 | maj 4, 2009
Ett lyckligt psyko
Åh, jag har längtat att få skriva av mig till dig hela dagen. Åkte in tidigt imorse för Livs PKU-prov. Barnmorskan stack in en stor nål i hennes lilla vackra hand, usch, det gjorde ont i mitt hjärta. Liv däremot verkade inte bry sig speciellt mycket, så det var skönt. Jag känner mig så oerhört lycklig och tacksam. Tänk att denna lilla flicka ha legat i min mage och nu ligger här bredvid mig och suger på sina händer och tittar lite skelögt omkring sig. Mina älskade, underbara, små pojkarna snarkar inne från sina rum och min stora slusk ligger här och är mitt livs kärlek.
Så här tyckte Liv om PKU-prov och nålar.
Passade på att stanna till i Stinsen på vägen hem för att inhandla några nya byxor med resår(!), för det är fortfarande bara det jag kan ha. Hittade ett par fina byxor, en vårjacka och några t-shirtar som är bra när jag ammar. Har ett litet tips mot slappa pösmagar. Jag köpte en slags korsett i mjukt, stretchigt material från ett märke som heter SPANX och kommer från USA (hemligheten bakom alla Hollywood damernas perfekta kroppar, trots nylig barnafödsel). Den håller i alla fall in magen och du slipper daller över byxlinningen. Nu såg jag att det fanns liknande på Twilfit. Ett litet tips bara om du ska på fest eller bröllop och vill vara lite extra slimmad, med lurmage.
Jag har alltid tyckt att det är något obehagligt över människor som går runt och pratar med sig själv, lite små psyko. Tar ofta en omväg när jag ser någon som gör det, för av någon konstig anledning så dras tokskallar till mig. De ska alltid börja prata med mig (är väl trötta på sina egna röster), och jag vill sällan vara otrevlig, så det slutar ofta med att jag står där och lyssnar och försöker snällt avsluta för att smita vidare. Jo, i alla fall så kom jag idag på varför. Jag är nämligen en sådan person själv, lika barn leka bäst. Jag gick runt på Gina Tricot och hör helt plötsligt min egen röst högt och tydligt stå och berätta för mig själv vad fina byxor det här var, och att den tröjan kanske passar mig. En i affären kom fram och undrade om jag behövde hjälp med något! Iiiiiiiii, jag har blivit en virrig, små knäpp typ som folk som jag går omvägar när de ser.
Köpte en kort trenchcoat på H&M...
...och snygga byxor från Gina Tricot.
Spårade ur totalt på H&M idag och handlade massa fina barnkläder. Fick bla denna tröjan till Peters förtjusning.
Väl hemma gjorde jag en kyckling rätt och Peter undrar om jag hade stekt ett marsvin som blivit överkört på E4:an, ett roadkill som jag skulle stannat och plockat upp för att sedan tillaga till min familj!!! Trots att jag är en dålig kock, tydligen lite psykisktsjuk och har en väldans massa andra konstiga sidor, så är jag lycklig :-).
Hoppas att även du är vid gott mod och känner lycka i hjärtat. Om inte, så tappa inte modet. Dalarna behövs också för att man verkligen ska uppskatta och känna tacksamhet när livet känns som bäst.
Liv hälsar!
All kärlek.