21:01 | november 15, 2010
Vitt kontor och svart skog
Hej vacker. Hur har din dag varit? Jag har varit och spanat på vårt kontor. Det ser kanske inte ut att ha hänt så mycket men det har det faktiskt.
Vägg och tak är målade i själva kontorsrummet där vi kommer ha våra skrivbord. Golvet kommer att läggas när allt stök med målning, småjusteringar och snickerier är klara.
Här är en del av lagerutrymmet. Där har vi öppnat upp och tagit ner en vägg för att det inte ska bli smårum på rad. Livis gillade det.
Det är extremt mycket kvar att göra men vi är på god väg. Längtar till det blir dags för en ordentlig städning och sedan få möblera och inreda. Ska hålla mig i ett par veckor till men sedan ska jag fara dit och hänga upp julstjärnor så det ser trevligt ut utifrån 🙂
Älskar min Odd Molly-tröja. Den har mina absoluta favoritfärger. Puder, nude och ljusgrå. Liv verkar rätt glad i den hon också!
Livan var så glad över att hon blivit frisk och fick gå till förskolan. Man verkligen märkte vad kul hon tyckte det var att få vara med sina vänner igen. Hon har ju varit hemma i över två veckor med höstlovet och allt.
Pojkarna får vara vakna lite efter sin vanliga läggtid ikväll för att titta på ”Fotbollsgalan”. Alla mina tre killar ligger i puffarna och tittar. Min lilla William har blivit så stor. Tittar på honom när han ligger där med sina långa, småhåriga ben och tittar på tv. Det är alltid något speciellt med ens första barn. Kärleken är så klart lika stark till dem alla tre, men jag och William har ett hemligt band tror jag. Kanske för att det bara var han och jag under en lång tid.
Tristan följde med oss hem efter skolan. Mio och han var ute i skogen (den läskiga mörka skogen som jag är livrädd för) och skrämde upp varandra så de vågade inte ens gå upp på övervåningen om inte Peter kollade alla rum och garderober. Sådan mor sådan son.
Syster hade med sig sitt trasselsudd, när hon hämtade T. Hon är nästan sötare nu när hon blivit lite större. Dock heter hon inte Morran längre för det kunde lätt låta som om man ropade efter Murran. Nu har hon istället fått det snällare och mer passande namnet, Fiffi.
Äntligen har de goda julklementinerna kommit. De är verkligen som godast den här tiden på året. Jag fullkomligt frossar i dem, så goda. Har haft cravings efter dem hela året. Någon C-vitaminbrist lär jag inte få i alla fall.
Sov gott.
Puss och kram.
13:04 | november 15, 2010
Ge mig norrsken
Hej min vän. Vilken regnig och grå början på veckan om man inte bor uppe i norr vill säga. Är lite avis på snön uppe i norr just nu, för här smälte den bort snabbare än Peter tappar hår . Och norrsken. Jag vill så gärna uppleva ett norrsken. Det måste vara så magiskt vackert att se.
Men idag lär jag då inte få uppleva annat än regn och grå himmel 🙂 Har massor att ta igen eftersom förra veckan spenderades i koma. Fast det är bara roligt. Mycket som händer, nya spännande saker. Kontoret börjar äntligen arta sig, men jag ångrar mitt färgval. Kan ligga sömnlös och störa mig på att jag inte tog kritvit, vitast av vitast. Projektet som jag och Peter och en annan tjej jobbar på och utvecklar börjar ta form. Så jobb och möten är bara välkomnade och jag är tacksam över att få lägga min tid och mina dagar på saker som jag tror på och tycker är givande och roliga.
Det är så skönt att jag och Peter är likasinnade när det kommer till att följa drömmar och våga satsa på vårt eget.
Så här ser det ut runt mig och datorn just nu. Inget vidare fint uppdukat frukostbord. Har varit vaken sedan sju men har ändå bara suttit vid frukostbordet sedan dess och jobbat på datorn. Och så har jag lagt en halvtimme på att läsa kvällstidningarna.
Känner mig äntligen kry i kropp och knopp.
Tack för alla frågor i tidigare inlägg. Ska ta en kväll när barnen sover och ingen kan störa mig och svar på allt 🙂
Nu ska jag fara till posten.
Hej på en stund.
Du är värdefull!
All kärlek
22:25 | november 14, 2010
Sken från fotboll
God kväll. Sitter i soffan och orkar inte gå upp, trots att det är det enda jag vill. Jag är alldeles spyfärdig pga all fotboll. Peter har haft amerikansk fotboll på hela dagen (även gårdagen) och ikväll har Peter och pojkarna löst av den ena fotbollsmatchen efter den andra. Nu sitter Peter klistrad vid tv:n och tittar på Inter-Milan.
Innan alla matcher började fick jag lite tid med hela familjen då vi åt mat och firade Peter på Fars dag och så spelade vi spel tillsammans.
Mio fick ett Lego-spel av en kompis i födelsedagspresent. Så ikväll premiärspelade vi det. Ett kul taktikspel.
Fint va? De var lyktorna jag köpte i våras. De har gett oss trevligt sken sena sommarnätter ute på terassen, men nu har de flyttat in och ger ett vackert sken.
Mitt nöje när Liv somnat och killarna kollade fotboll var att tända ljus och sitta och lösa korsord. Jag gillar korsord men har kommit fram till att jag bara lyckas lösa Lätta-krysset i kvällstidningarnas bilagor. De svåra korsorden slutar bara med att jag skriver vad jag tror, som oftast är fel, och så vill jag skriva könsord och svordomar i resten av rutorna istället i ren frustration.
God natt.
All kärlek.
14:13 | november 14, 2010
Fars dag
Grattis alla underbara pappor! Grattis min älskade pappa! Grattis Peter! Har du uppvaktat någon kär pappa idag?
Jag har ju varit så sjuk och inte kommit iväg till affären, men jag, Liv och Mio (William sov hos kompis och har ej kommit hem ännu) lyckades fixa ihop en god frukost i alla fall. Han fick sprakande tomtebloss istället för blommor, hemmagjord risgrynsgröt, O´boy och så pepparkaks-Hjärtan på sängen 🙂
Och lite kärlek på ett Post-it-hjärta.
Dagen är inte slut ännu så jag ska nog lyckas smita iväg och köpa något gott till ikväll.
Idag skulle jag och barnen gått den årliga MAMA-visningen. Så trist att vi missar den. Har verkligen sett framemot det så mycket, särskilt teaterapan Mio. MAMA´s event är alltid roliga och så får man oftast en fantastisk goodiebag 🙂
Snyft!
Känner mig så mycket bättre idag, trots lite feber. Mio har man inte ens märkt av sjukdomen på och Liv är pigg och glad. Hon har dock fortfarande dessa konstiga fläckar. Ser ut som nässelutslag, men det kommer bara där man rört? Enligt vårdupplysningen skulle jag inte oroa mig om hennes allmäntillstånd inte var påverkat och det berodde troligen på infektionen i kroppen, men jag tycker ändå att det är konstigt att hennes hud reagerar och blir röd och svullen där hon t ex drar med sin hand eller där man kommer åt med något. Och hon har ätit penicillin i fem dagar så infektionen borde lagt sig men det här blir inte bättre. Hon fick flammorna innan hon började med penicillinet så det är inte en reaktion på den. Märkligt?
Jag höll på kissa på mig av skratt när jag laddade in bilden i datorn och såg att jag helt ovetandes hade en galen man bakom mig.
Livan är glad och busig vilket gör mig lugnare. Då är hon sitt vanliga jag.
Mio har stylat Liv med ett par solbrillor.
Greta Garbo.
Nu var det allt för länge sedan som jag svarde på frågor. Gör det ibland i kommentarsfältet men har ofta en klump i magen för att jag glömmer bort det. Jag läser allt, det ska du veta, och skriver påminnelser att jag ska sätta mig ner och svara på frågor, men så glömmer jag bort det! Har ett virrvarr i huvudet och fullt upp på ett eller annat sätt. MEN nu ska det bli ändring på det. Påminn mig gärna 🙂
Så skriv din fråga i detta inlägget så har jag alla samlade och kan svara i lugn och ro. Blir det bra?
Var rädd om dig och ha en fortsatt underbar dag.
”Vi kan inte utföra storverk här på jorden. Men vi kan göra små saker med stor kärlek”
Stor kram
17:40 | november 13, 2010
Leffe storpung
God kväll vacker. Nu har jag precis följt William den korta biten genom skogen till grannområdet. Han och några kompisar ska ha killkväll och sova över hos en av dem. När jag skulle gå tillbaka blev jag livrädd. Kanske dags att sluta titta på skräckfilmer?! Trodde att det lurade någon bakom varje tall. Det var dessutom becksvart så det enda jag såg var den lilla plätt av stigen som min kassa ficklampa lyste upp. Började småspringa och snubblade över rötter och stenar. Väl hemma, efter 50 meter, var jag anfådd och hjärtat slog i hundraåttio av rädsla. Vilken mes jag är 🙂
Tidigare idag var pojkarna ute och lekte i den sorgsna lilla högen av snö som låg kvar. De lyckades bygga en mini-iglo och var mäkta stolta.
Efter att ha andats sjukdom och bott i ett rum fullt av baciller så behövde jag frisk luft. Det gjorde mig gott. Trots att jag fortfarande är svag som Signe 95 år så piggnade jag verkligen till av lite kylig luft.
Liv kastade en snöboll rätt i nyllet på William.
Hjälpte William att byta på hans hamster idag. Tänkte bara föra till protokollet att det var min idé att byta i buren. Jag kan inte erkänna inför Peter att han fick rätt, men det fick han! (Nu vet jag att du skrattar högt när du läser det här Peter och snart skriker ”Vad var det jag sa”, och det retar mig). Han sa hela tiden att William kommer tycka att det är kul med en hamster i en vecka, kanske två. Jag, likt William, bedyrade dock att han visst skulle ta hand om den och kela med den varje dag. Visste väl innerst inne att så kanske inte var fallet. Jag har själv varit barn och önskat mig ett husdjur, och när jag väl fick lurviga marsvinet Kalle så varade min glädje inte så länge.
Jag funderar på att göra ett litet experiment. Låta Leffe, som förövrigt måste vara en pungråtta för han har extremt stora pungkulor, bo i en extrabur inne min garderob och ersätta honom med Mios leksakshamster för att se hur lång tid det tar innan William upptäcker att hans hamster inte ”lever” längre 🙂
Jag ska lägga mig och vila en stund nu. Skräckpromenaden tog musten ur mig.
Men innan dess ett gulligt boktips.
Köpte den här lilla boken på en butik i Sigtuna. Den finns även som Älskar dig!, Heja Tjejer! och Tack! men de var slut.
”Innan du förlåter mig kan jag varken äta, sova, tala eller le eller byta mina strumpor. Alla jag känner hoppas att du förlåter mig. Mycket snart.”
Vad gör du ikväll?
Kram kram