12:25 | oktober 18, 2009
Vill stanna!
Hej min vän. Jag vill stanna här! Det har gått alldeles för fort, helgen är redan slut och det känns som om vi precis kom hit 🙁
I dag var det ett täcke av frost över landskapet, och Näsetsjön låg spegelblank. Med risk för att vara tjatig, men åhh, det är så vackert!
Herrarna Graaf är samlade.
I går var det badhuset som gällde. Jag tror att pappa och Peter var de som tyckte det var roligast. De hade tävlingar i vattenrutschkanan och hoppade på barnens flytsaker för att se vem som kom längst. Alla andra barnen flydde ur poolen 🙂
"Barnen" lekte glatt tillsammans.
Leon var klok och höll sig borta från galningarna.
Jag "tvingar" barnen att kalla Marie för mormor 🙂 Så kul att deras extra-mormor och min styvmor är yngre än mig! Marie tycker inte det är lika kul att kallas mormor, men vi tycker det 🙂
Jag tackar Liv för att hon var så trött och somnade på väg till badhuset. Bästa alibit för att slippa bada. Satt och tittade på skådespelet istället.
Efter badet for vi ner till en slogbod vid älven och grillade korv. Pappa gav pojkarna en lektion i hur man täljer grillpinnar, vilket var det bästa på hela dagen för dem.
Sådana här dagar skulle jag vilja ha fler av. Jag blir så lycklig av att vara här och barnen vill inte heller åka hem.
Liv satt inne i boden, skyddad från rök och tittade fram under mössan.
Försökte få pojkarna att föregå med gott exempel, men det slutade ändå med att alla satt på slobodstaket när vi vände oss om 🙂
Världens bästa pappa!
När jag var liten så fanns det en man som strök längs med vägen där pappa då bodde. Jag var livrädd för honom bara för att han såg konstig ut och var folkskygg. Jag gav honom namnet ”Kalle Blodkniv”. Har själv berättat om denna läskiga man för barnen, och hittat på massor av historier. De är livrädda för honom, och i går såg vi honom på byn. En gammal skralltig gubbe, och långt ifrån en kallblodig mördare 🙂
Sedan har vi ”Katt-mannen”. En man här i byn som har 100 katter, eller hade i alla fall det senast vi krypkörde i mörkret utanför hans hus, och skrämde upp barnen att vi skulle lämna av dem där om de var olydiga 🙂 Nu har kommunen varit där och skjutit av 60 av hans katter (pga vanvård. Sorgset!). Vi åkte dit i går för att pojkarna skulle få träffa honom och se att han inte är så farlig. Det första Mio frågade var ”Var är barnen du grävt ner?”, ”Är du hundra år?”.
En av alla hans katter.
Nu ska vi få ut det sista av vår sista dag här uppe. Sedan bär det av mot Stockholm. Behöver jag säga att jag INTE får vara kartläsare?!
Såg du att Maggan vann ”Bästa kändisblogg” inatt på BloggAwards? Åh, vad roligt, jag är verkligen glad för hennes skull. Vi har ju fått många roliga skratt här på sidan. Grattis! Grattis! Grattis älskade syster yster!
Varma Kramar.
12:39 | oktober 17, 2009
Framme
Hej fina. Efter två timmars felkörning så kom vi äntligen fram. Peter förlät mig längs med vägen (och jag honom, för att han blev så sur :-)). Om du läst hans blogg, så överdriver han. Jag är inte alls så dålig förare som han försöker få mig till 🙂
Vi kom fram vid halv elva, ändå var pappa, Marie och Leon vakna. De hade hållt sig uppe och väntat med middagen. Så halvvägs in på natten åt vi renskavsgryta och myste.
Här sitter vi alla och ska äta.
Tre trötta killar.
Vi har fått låna en fin liten stuga på Näset, med utsikt över älven. Tyvärr kan vi inte sova hos pappa pga deras hund Dina, funkar inte med Mios allergi. Däremot så kan vi vara här korta stunder, så nu har vi ätit frukost tillsammans och ska åka till badhuset och grilla korv efter det. Badhuset, är ett ord som inte klingar fint i mina öron. Fy, vill inte gå runt med min bleka kropp och sätta fart på dallret till allmän beskådning. Jag som hade låtit benen gro, för att hålla värmen i Dalarna, måste åka in på den lilla lokala macken och köpa en Bic. Lär väl se ut som Grinchen efter några drag på benen. Har lånat en baddräkt av min mamma, så jag kan gömma mig lite i den 🙂
Ser du hur oerhört vackert det är här. Så underbart, lugnt, harmoniskt och är redan nu ledsen att vi snart ska fara.
Nej, nu ska jag ta vara på tiden hos världens bästa pappa, så hör jag av mig senare ikväll.
19:16 | oktober 16, 2009
Åt skogen!
Jag kan lova dig att jag ligger inte högt i kurs hos min kära man just nu, inte hos någon i bilen för den delen.
Jag skulle guida oss till Mora och nu är vi i Hudiksvall, långt, långt bort från Mora och Älvdalen. Glada Huddik, som det kallas, har nog aldrig varit mer dyster. Oops! Detta är nog sista gången som Peter lyssnar på mig. Jag var helt hundra på att vi skulle fortsätta E4:an förbi Gävle, men icke! Jag brukar åka kostigarna annrs, men har hört att motorvägen mot Gävle/Falun ska vara bättre och snabbare.
Usch, vad jag har dåligt samvete nu, men det var ju inte meningen. Pappa får värma på middagen igen.
Håll tummarna att vi kommer fram innan i morgon bitti 🙂
Kram kram
18:06 | oktober 16, 2009
We´re on the road again…
Än en gång nynnar jag på Willie Nelsons vidriga låt ”On the road again”.
Nu var det någon som sket så illa i bilen att jag funderar på att kasta mig ut i farten (Så fyndigt! Fart är fis på engelska). Ingen är skyldig, när jag kippar efter andan och kräver ett svar. Fy, vilka snuskar jag åker med. Alla får skulden tills någon erkänner 🙂
Vi är i alla fall på väg nu. Packade bilen full, lämnade vår hemnyckel till en kompis som ska husera hos oss i helgen. IKEA och däcken tog vi i Uppsala. Det tog lite längre tid, för däckfirman hade beställt fel däck, så vi fick ”glatt” vänta på andra däck… i en timme 🙁
Lite bilder från Familjen Taikons bilfärd.
Här är jag glad och i full färd med att hjälpa gubbarna att byta däck 🙂
Inte lika glad! Skit på er, däckgubbar.
William längtar tills vi kommer fram.
Mios första fråga när vi lämnade uppfarten hemma var, "Är vi framme snart?!".
Snart är jag full av äckel.
Jag äcklas av skiten, men kan ändå inte låta bli att äta det. Blir du sugen? Sinnessjuk bild!
Liv sover sött.
Peter kör genom ösregnet, men har ändå ett vakande öga över sin chokladkaka. Ska jag våga ta en bit?
Vi höres.
Puss och kram.
12:00 | oktober 16, 2009
Bland älvor i Älvdalen
Hej min vän. Igår så fick jag en inbjudan till barnfilmen ”Tingeling”, på bio. Där står det att alla älvor och sparvmän bor i Älvdalen, och dit ska jag i dag. Där bor nämligen min pappa 🙂
Så i helgen ska du få träffa min pappa, hans fru Marie och min lillebror Leon. Jag håller på att packa för fullt. Det ska bytas till vinterdäck också, för där uppe är det betydligt mindre höst och mer vinter än här nere. Åh, jag har längtat så mycket att få fara dit!
Ska hämta pojkarna vid 13, så ska de få följa med mig till IKEA och hjälpa mig dra Liv i vagnen. Jag har lovat att köpa med lite saker till gamle pappsen. För IKEA-varuhus finns det inte så gott om där uppe.
Nu måste jag fortsätta rota efter varma kläder till oss. Vi sak vara mycket ute i den vackra naturen, har jag bestämt 🙂
Hoppas att du får en fin helg! Har du inget att göra, så hyr filmen ”Twilight”, släck ner, tänd ljus och ät massor av chips och godis och titta på den. Jag såg den inatt, och tyckte att den var bra. En aningens konstig, men en riktig kärlekshistoria som gör en kär.
All kärlek, vi hörs på vägen!