09:26 | september 25, 2009
Det Lilla barnet
Vill passa på att tipsa dig om ”Det lilla barnets fond”.
Köp denna söta tavla av Elisabet Ädelroth, och pengar går till forskning kring det lilla barnet.
Gå in på www.lillabarnet.se och läs mer om det.
På www.adelroth.com kan du köpa tavlan till förmån för forskningen kring de nyfödda. 395 kr kostar den och 200 kr går direkt till fonden.
”Lilla barn, må många änglar skydda dig genom livet”
09:13 | september 25, 2009
Äntligen fredag
Min favorit dag är äntligen här! Hoppas att du mår bra och är vid gott mod.
Kom precis hem. Vi sov hos min kära mor och styvfar i natt, det är så mysigt, jag bara älskar att sova över där. Satt i deras garage i timmar och läste gamla dagböcker från tonåren och hittade massor av annat kul, när jag rotade runt. Till min stora glädje fann jag även min ”fotokartong” 🙂
Mammas mat slår min, tycker pojkarna, men det gör nog de flesta 🙂
Här sov vi alla fyra. Det var mysigt, trots att jag knappt fick en blund pga gnisslande tänder och fötter överallt. En och en annan prutt förgiftade även rummet.
Nu, ska jag och Livan göra oss klara för att fara in till stan. Tänkte gå runt och kika lite i affärer. Kanske hitta något fint till i kväll, då jag ska på After dark på Tyrol. Fick även en inbjudan till en fest på Café Opera i kväll, ”Anna Anka tribute party” (hon är där), vad det nu innebär. De svenska Hollywoodfruarna gör tydligen succé.
Önskar dig en fin och underbar helg.
Stor kram.
14:20 | september 24, 2009
Lite ytlighet :-)
På frågan om mina ögonfransar, som jag såg var ett par stycken, så använder jag LANCOME DÈFINICILS i svart. Har rätt långa i mig själv, men denna mascaran separerar och gör dem lite längre. Oftast är fransarna ljusa, nästan osynliga längst fram, vilket gör att de ej syns lika bra utan färg på, så med mascaran får du fram hela fransen. Har använt den i massor av år, och den är super. En likvärdig, men lite billigare variant är L´ORÈALS Telescopic (guldfärgad ”förpackning”).
Trötta pisshål...
... lite piggare ögon med Lancome´s hjälp. Brukar klippa mina nedre fransar, för att det inte ska bli för mycket spindelben över dem.
Dagens sanning. Smink kan göra underverk 🙂
Puss.
12:38 | september 24, 2009
Ösregn
Så var det med det fantastiska vädret och den vackra början på hösten, som jag tidigare skrev. Nu bara öser det ner, men rätt mysigt är det ändå!
Det bästa med regnet är att jag får ha mina favoritstövlar, med numera tillhörande röda fleecestrumpor som viks över skaftet.
Hittade strumporna på en liten skobutik, som heter SkoSven när jag var i Båstad i somras (har köpt stövlarna där också). Har längtat att få använda dem.
Nu ska jag stoppa ner pyjamasbyxorna i stövlarna, ta bort mjölkmustaschen och fara och hämta pojkarna, undras om de kommer skämmas över mig, bäst att vänta i bilen 🙂
Kram kram.
11:20 | september 24, 2009
Jag, en tjock tv-präst
Hej min vän. Hoppas att allt är väl med dig. Även idag ser det ut att bli fantastiskt väder, härligt med en vacker början på hösten. Jag satt och funderade på om jag var lik Liv, eller något av mina barn för den delen. Ser inte så stor likhet, tyvärr. Har alltid tyckt att det verkar så mysigt att kunna känna igen sig utseendemässigt i sitt barn och inte bara när det kommer till att kunna spreta med tårna. Personligheterna är nog en blandning av mig i alla fall. Jag kan tyvärr inte ta fram kort på mig själv som barn, som de flesta kan. Mina föräldrar kom nämligen på när de fick mig att de skulle skänka bort allt av materiellt värde, att fokusera på det vackra och själsliga i livet på Jesus och hjälpa de utsatta (de var med i ”hippierörelsen” Jesusfolket), så möbler, kamera mm rök illa kvickt. Inget ont om möblerna, för vi hade det lika mysigt på stora kuddar på golvet ätandes vår linssoppa 🙂 och kärlek fanns det gott om. Oss gick det verkligen ingen nöd på trots brist på leksaker och annat.
Vi levde väldigt spartanskt och kärleksfullt. Kan irritera mig på dagens kommersialism, alla sketans leksaker och bortskämda barn, men det är en annan historia. Jo, i alla fall så finns det inte ett kort på mig som bebis och några år framåt. Syrran däremot är förevigad på många bilder, får väl låtsas att det är jag. Nu, är mitt mission, som jag tänkt på i många år, att få tag på en bild. Har mailat mina mostrar och väntar hoppfullt på svar, kanske får jag reda på hur jag såg ut, var jag lik något av mina barn som bebis? Spännade 🙂 Det jag vet är att jag vägde över 5 kilo som nyfödd, fortsatte att vara rund som en fotboll, illröd, ögon som små pisshål i snön, hade flaxöron och var skallig. Låter inte som en gullig unge direkt. Mamma sa att jag var lik en Amerikansk tv-präst som var just illröd, skallig och tjock, MEN gubbe.
Hittade den här bilden på Aftonbladet. Världens största bebis föddes här om dagen. 8,7 kilo. Den lilla tittar helt chockad på denna jätte. Kan jag ha sett ut något åt det hållet, mån tro?
Ska åka till min mamma i dag och sova där med barnen. Peter är i väg på jobbresa, så jag och barnen passar på att tränga ihop oss i min gamla säng i mitt gamla rum, mysigt. Ska rota i deras garage och se om jag kan hitta flyttkartongen med alla fotografier från de senaste åren. Bilder på mig, barnen som små och alla fotoalbum mm. Den är spårlöst försvunnen sedan vi flyttade från radhuset. Minns du att jag berättade att jag råkat ge fel kartong till loppisen, gav den med alla mina sommarkläder och hittade en kartong full av kläder som skulle till loppisen hemma i stället. Tyvärr upptäckte jag det försent, men får trösta mig med att det gick till ett gott ändamål. Så nu kanske någon loppisbesökare sitter med alla mina minnen och fotografier någonstans i Sverige :-). Hittar jag den inte kan jag även ha råkat kasta den på tippen. Fy, vad fruktansvärt arg och ledsen jag blir om den är borta. Börjar redan nu småkoka inombords. Ska inte mina pojkar heller få veta hur de såg ut som bebisar 🙁
Tog en titt på mig själv och tänkte att det kanske är mig själv jag ska lämna in på loppisen. Malätna gamla strumpor, "snyggt matchande" till ett par rutiga pyjamasbyxor. Huvva!
I går gjorde jag och Mio chokladbollar när William var på kyrkören och fotbollen. Den som blev gladast var nog Peter, som likt en galning tryckte i sig alla stackars barnens chokladbollar när de sov.
Så här ser inte fatet ut längre, för nu ligger allt i hetsätaren Peters mage.
Vi som kämpade så fick knappt smaka en enda :-).
Önskar dig en fin dag.
All kärlek.