11:23 | september 8, 2009
Första dagen i skolan
I dag är jag jättenervös, det känns som första dagen i skolan. Minns du känslan? Jag har hittat en kurs som jag ska börja på i dag. En kurs i Silversmide. Jag har alltid älskat att skapa och pyssla, men när jag fick barn så gick min hobby lite i ide. Har tappat inspirationen, men den har hela tiden legat och väntat på att få bli använd. Tiden har inte heller funnits vid min sida, eftersom jag i stort sett alltid varit själv med barnen, men nu ska jag sätta igång! Kursen är perfekta tider, så Peter kan ta barnen och jag kan i lugn och ro börja skapa igen 🙂 Jag börjar med en liten kurs som är en gång i veckan under tio veckor, men till våren när Liv är större så börjar jag förhoppningsvis på en ett årsutbildning, om jag gillar detta. Vilket jag hoppas, för jag har tänkt på det så länge.
Jag är alldeles pirrig. Undra vilka som ska gå i min ”klass” 🙂
21:54 | september 7, 2009
Stress och press
God kväll. Nu sover barnen och jag passar på att skriva till dig, innan jag slocknar. Vi for in till stan och jag, Liv, William och Mio åt en bit mat i väntan på att Peter skulle jobba klart.
Vi åkte till Gamla stan där Micael Bindefelds Bokcocktail ägde rum. Det är verkligen vidrigt att köra bil i stan och hitta en parkering, efter en halvtimmes sökande hittade vi en till slut. Jag blir alltid så nervös på sådana här tillställningar, det är så mycket folk, press och fotografer. Jag uppfattas säkert som stel och otrevlig, för jag blir så stressad att jag inte vet vem jag ska hälsa på eller vart jag ska titta. Såg Doreen och kastade mig över en henne, så jag kunde stå tryggt i ett hörn och prata med henne. Träffade även Williams pappa Andreas. Liv ville såklart ha mat så fort vi klev innanför dörrarna. Jag som tyckte att jag räknat ut så bra att hon skulle ammas efter tillställningen, den höll bara på mellan 18-20. Hon började gråta och jag började svettas. Peter gick runt och försökte trösta Liv, men hon ville bara ha tutte. Fick med mig ett ex av Micaels bok i alla fall, men sedan var det bara att smita :-).
Förlåt, jag var så stressad att jag glömde att ta bilder! Jag kom på när jag satt i bilen på väg hem att jag glömt det och att jag inte hälsade på fina Lotta Grey, som stod två meter ifrån mig. Dessa amningshormoner gör mig helt galen, tankspridd och ger mig vallningar som inte är av denna värld. Efter cocktailen åkte vi och hämtade pojkarna som hade varit och spelat fotboll med Mios pappa under tiden.
Nu till sidan. Såg att det var lite kommentarer om att det blivit trist på sidan. Vi jobbar för fullt med en uppdatering av vår sida och har lite nya bloggare på gång. Tyvärr har det blivit lite för mycket frånvaro på Daniels blogg och jag har själv undrat var han har tagit vägen 🙂 Det går inte att tvinga någon att skriva så jag gissar att det inte blir mer, tyvärr. Vi är jätte tacksamma att Daniel har skrivit här och han är välkommen tillbaka när han vill. Vi har en ny superkille som börjar inom kort så håll ut. Snart är sidan tillbaka i toppform igen. Väntar på att vår teknik-Axel som kämpar på snart är klar med den nya sidan. Vi är så glada över att så många har skickat in sina tankar och förslag till [email protected]. Vi ska verkligen försöka att uppfylla allas önskemål. Det kommer bli nya roliga tävlingar och vi kommer börja med en ny kärleksweekend! Får ont i magen av att jag inte kunnat ge dig det bästa, och förlåt för senaste tidens tristess, men snart är det nya tag och bättre underhållning!
Är så tacksam och glad för dig!
Stora, kärleksfulla kramar.
15:25 | september 7, 2009
Staden och cocktail
Hej kära vän. Hoppas att du mår bra, trots att det är måndag :-). I morse hade jag premiärbad för Liv i hennes ”badhink”. Hon missade lite konceptet med att hon skulle sitta i den. Hon tyckte det var jätte härligt, men benen var raklånga och hon ville bara stå upp hela tiden. Försökte med allt för att hon skulle sitta och känna det varma vattnet runt hela kroppen upp till axlarna, men hon bara skrattade och vägrade.
Nu ska jag hämta pojkarna och fara in till stan. Ska på en Bokcocktail som Micael Bindefeld har. Det är för hans egna bok. Det ska bli trevligt, har inte varit på någon tillställning på år och dar.
Hör av mig senare i kväll!
All kärlek.
22:12 | september 6, 2009
Påminn mig
Hej fina. Ja, då var det helgens sista kväll. Peter somnade mitt under skräckisen i går, och jag vågade inte titta klart på den själv, så det är vad jag ska somna till i kväll. Dumt kanske, för jag avskyr att drömma mardrömmar. Har en konstig fetisch på filmer av detta slag, tycker egentligen att de är skitdåliga, men kan ändå inte låta bli att hyra dem. Nu ligger Liv och tuggar på en våtservett bredvid mig och Peter håller på att byta lakan för han bytte blöja på henne i sängen. Självklart passade hon på att kissa ner både honom och allt runt om kring :-).
Kom på att jag glömt berätta att vi varit och träffat valparna igen. Den här gången var de betydligt större. Det var svårt att åka därifrån utan en valp i knät.
Förhoppningsvis flyttar han in hos oss om två veckor.
Jag blir tokig på mig själv. Sätter alltid påminnelser på min mobil, för att jag inte ska glömma bort saker jag måste göra. Hela dagen har det pipit och ringt, och jag har skjutit upp på allt hela tiden. Det är samma skit som jag blivit påmind om i flera dagar. Hämta barnens regnkläder i förrådet, sätta in pengar för Williams fotbollskläder, bokcocktail á la Bindefeldt i morgon, boka öronläkartid till William, gitarrlektioner, kör, pianolektioner, börja på en silversmidekurs och snart piper det väl till att jag inte får glömma att andas.
Puss och god natt.
22:06 | september 5, 2009
kalas
Hej fina du. Hoppas att du haft en bra dag. Vill inte att helgen ska ta slut :-(. Sitter i soffan och fotbollsmatchen Sverige – Ungern är i full gång. Ser inte ljust ut för oss. Har ätit Thaimat och väntat på att matchen ska ta slut så jag får med mig Peter upp, och lägga sig med mig och titta på en skräckis som jag hyrt. Vågar inte se den själv. Mio har somnat efter dagens busande. Min bästa vän Jessicas dotter Alva-Leigh hade kalas idag och Mio och William var bjudna.
När jag lämnat på kalaset, så smet jag och sa att jag kommer tillbaka när kalaset är slut, så jag och Jessica kan fika och prata i lugn och ro. Var inte helt sugen på ett barnkalas och dess ljudnivån. Speciellt när jag fortfarande känner mig dålig, eller förresten, jag tycker faktiskt alltid att det är jobbigt :-).
Oj, hjälp, nu skriker Peter som en galning, Zlatan räddar Sverige än en gång och gör mål i sista sekund!!!
Åkte en sväng till mamma i väntan på att kalaset skulle ta slut. Min lilla lappmamma är världens bästa. Älskade Gunnar försökte ge mig en blomma, en slags kaktus som blommar vackert en gång om året. Han hade ett skott (från sin stora blomma som han haft i 40 år! 40 år, har den hängt med honom!!), och sa att jag nästan aldrig behövde vattna den, att t.o.m. en som jag skulle lyckas ta hand om den (jag har allt annat än gröna fingrar, och skulle helst ha en konstgjord gräsmatta). Han tjatade, och tyckte det var galet och konstigt (dagens ungdom) att bara ha plastblommor hemma. Till sist gav han upp, men jag fick så dåligt samvete att jag tog med mig blomman :-).
Skönt att Sverige vann, så Peter inte sitter och surar i ett hörn. Nu är det skräckis, och vuxenblöja som gäller.
All kärlek.